Friskolor har bättre resultat än kommunala skolor

Hittills har ingen på djupet studerat hur elever i fristående och kommunala skolor presterar i Pisa. OECD:s grova uppskattning, som fått stort utrymme i den svenska skoldebatten (se till exempel Jonas Vlachos i Forskning&Framsteg, Birgitta Forsberg i DN, Dagens Arena), är att resultaten inte skiljer sig åt efter kontroll för elevernas bakgrund. Men OECD:s undersökning har flera brister. Den tar inte hänsyn till om eleverna har utländsk bakgrund och behandlar endast ämnet matematik.

I en ny rapport, som presenteras i GP den 17 oktober, fördjupar forskarna Gabriel Heller Sahlgren och Nima Sanandaji från tankesmedjan ECEPR analysen. En lång rad bakgrundsvariabler – till exempel socioekonomiska hemförhållanden och utländsk bakgrund – används för att kompensera för elevernas skilda förutsättningar. Dessutom jämför de med resultaten i Pisa 2003 för att identifiera förändringar över tid.

Den fördjupade analysen ger nya insikter och visar en helt ny bild. I den senaste Pisa-mätningen presterade elever på friskolor signifikant bättre än elever i kommunala skolor, både före och efter kontroll för bakgrundsfaktorer. Uppenbarligen har OECD:s datamaterial feltolkats i debatten om friskolor.

Skillnaden är cirka 10 PISA-poäng i matematik, 14 poäng i naturvetenskap och 18 poäng i läsförståelse. Detta innebär att elever i friskolor, efter kontroll för bakgrundsvariabler, ligger cirka 2 månader före i matematik, 3 månader före i naturvetenskap och 4 månader före i läsförståelse.

Resultaten kan inte förklaras av så kallade kamrateffekter eller dolda egenskaper. I mätningen 2003 fanns inga tecken på att friskolorna presterade bättre än kommunala skolor. Och sedan dess har inte skillnaderna i elevsammansättning ökat. Om något var den socioekonomiska fördelen för friskolor något lägre 2003. Friskolornas resultat har därmed förbättrats relativt de kommunala skolorna under perioden, samtidigt som elevsammansättningen har blivit allt mer likartad.

Det är viktigt att vara försiktig när det gäller att dra slutsatser om orsakssamband, men ECEPR:s resultat ligger i linje med tidigare forskning. ”Fler friskolor förbättrar elevers resultat” skriver Böhlmark och Lindahl i en rapport från 2012. I en senare analys, i tidskriften Economica (mars 2015), konstaterar de att fler elever i friskolor leder till högre kunskapsresultat. Det gäller både för friskolor och kommunala skolor. Effekterna finns kvar även i gymnasiet och på högskolan. De kan inte förklaras av betygsinflation eller förändringar i elevsammansättningen. Deras forskning visar även att resultaten i den internationella kunskapsmätningen Timss inte sjunker lika mycket i kommuner med många elever i friskolor.

Även skolvalsreformen har varit bra för elevers skolresultat. Effekterna är positiva, men små, och det är ”elever från svagare familjebakgrund, till exempel där föräldrar har låga inkomster, som vinner mer på möjligheten att välja skola” skriver Edmark med flera (2015). Forskarna ser ”inga tecken på att elever från hushåll med låga inkomster, med lågutbildade föräldrar, eller med utrikes födda föräldrar, har förlorat på reformerna” och ”finner därmed inte något stöd för att ett slopande av skolvalssystemet skulle vara ett sätt att förbättra studieresultaten för någon grupp av elever”.

Gabriel Heller Sahlgren och Nima Sanandaji avslutar sin artikel med att konstatera att ”slå undan benen för privata aktörer inom skolväsendet skulle därför knappast lösa några problem. Tvärtom riskerar resultaten att sjunka ytterligare. Att ställa höga krav på alla aktörer inom utbildningssystemet – privat som offentlig – är troligen en bättre strategi för att förbättra elevernas prestationer.” Det går inte annat än att hålla med.