Lönestrukturen ett tillväxthinder i Sverige

Ratios rapport bygger på internationella jämförelser och studier av svenska villkor i förhållande till viktiga konkurrentländer, svenska undersökningar och en kartläggning av företagens prioriteringar.

Syftet med rapporten har varit att identifiera de områden som är mest kritiska för företagen. Totalt lyfts sju områden med mycket stor förbättringspotential fram. Dessa är företagens kompetensförsörjning, skatter på företagande och individer, myndighetsutövning och regeltillämpning, offentlig upphandling, bostäder och infrastruktur, synen på företagens samhällsroll samt arbetsmarknadens flexibilitet.

– Detta är första gången som man har gjort en systematisk studie av den här typen. Vi kan med fog säga att de sju områden som är identifierade är de viktigaste för svenska företag idag, säger Nils Karlson, VD på Ratio och en av författarna.

Med arbetsmarknadens bristande flexibilitet avses en stel lönebildning med stor lönesammanpressning och höga ingångslöner samt lagen om anställningsskydd. Den svenska arbetsmarknadens nuvarande reglering och lönebildningens funktionssätt leder enligt rapporten till suboptimal allokering av kompetens, med lägre produktivitet och konkurrenskraft som följd.

– Sverige har Europas kanske lägsta lönespridning och högsta ingångslöner. Orsaken är en centraliserad lönebildning och närmast obegränsad konflikträtt. Detta har lett till en kartellartad lönebildning där man gör mycket för att undvika just konflikter, annars riskerar lönekostnaderna att dra iväg. Det leder i sin leder till att företagen förhindras att använda lönen som ett strategiskt verktyg för verksamhetsutveckling. Två tredjedelar av alla företag i Sverige har kollektivavtal med små eller begränsade möjligheter till detta och det påverkar förutom företagens konkurrenskraft och kompetensförsörjning också den enskildes möjlighet till lönekarriär, säger Nils Karlsson.

Att arbetsmarknadsområdet har haft brister är känt sedan länge och Ratio menar att den utmärks av en uppenbar reformoförmåga.

– Sverige är ett reformvänligt land som har lyckats med många avregleringar, men när det kommer till arbetsmarknaden och bostadsbyggandet har vi misslyckats. Det saknas flexibilitet och proportionalitet. Lagstiftningen från 1928 är idag helt otidsenlig. Om vi kunde sänka kostnaderna för konflikter och på sikt även reformera LAS skulle det innebära att färre stängs ute från arbetsmarknaden och att företagens konkurrenskraft och tillväxt förbättras, avslutar Nils Karlson.

Fredrik Hazén