Projektet Bättre offentliga marknader har släppt rapporten Vad en upphandlande myndighet inte behöver göra. ”Den visar att det inte är lagstiftningen som hindrar upphandlande myndigheter från att förenkla upphandlingarna, utan hur lagen tillämpas”, säger Ellen Hausel Heldahl, projektledare och beställare av rapporten på Svenskt Näringsliv.
Sedan januari 2015 driver Svenskt Näringsliv och dess medlemsorganisationer projektet Bättre offentliga marknader. Målet med är att förbättra den offentliga upphandlingen i Sverige.
Några av de mest återkommande klagomålen från företagare, i Svenskt Näringslivs årliga mätning av det lokala företagsklimatet, handlar om offentliga upphandlingar. Det rör ska-krav, bristande dialog och luddiga förfrågningsunderlag som företagen inte förstår eller inte kan räkna på, enligt Ellen Hausel Heldahl, beställare av rapporten och expert på offentliga upphandlingar på Svenskt Näringsliv.
– Offentlig upphandling får år efter år bottenbetyg när vi mäter det lokala företagsklimatet. Företagarna irriteras inte mest av lagen utan av hur upphandlarna väljer att tillämpa den, säger hon.
Förenkla upphandlingsförfarandet
För att visa hur myndigheter kan förenkla upphandlingarna fick jur.dr Jon Kihlman i uppdrag att ta fram rapporten ”Vad en upphandlande myndighet inte behöver göra”. Den innehåller konkreta förslag som underlättar upphandlingsförfarandet för upphandlande myndigheter och som gör det enklare för företag att lämna anbud.
Rapporten som presenterades första gången på ett seminarium i Almedalen, visar på ett tydligt sätt hur upphandlande myndigheter ska göra för att förenkla upphandlingsprocessen.
– Alla vinner på att offentliga upphandlingar blir enklare att genomföra. Det kan bland annat ske genom att minska andelen krav och använda sig mer av civilrätten genom att i avtal visa vad konsekvenserna blir om leverantören inte uppfyller villkoren, säger Ellen Hausel Heldahl.
Hög kvalitet till lågt pris
I rapporten uppmanas upphandlarna att undvika att utvärdera annat än pris. Upphandlande myndigheter kritiseras ofta för att en majoritet av upphandlingarna avgörs av priset och att leverantören som erbjudit lägst pris vinner.
Många vill också påskina att ett lågt pris innebär sämre kvalitet på varan eller tjänsten som köps in. Men rapporten visar att det inte behöver vara en konflikt mellan hög kvalitet och att välja anbudet med lägst pris.
Om upphandlarna ser till att ställa tydliga kvalitetskrav på varan eller tjänsten räcker det att de kontrollerar att leverantörerna lever upp till kraven och därefter väljer anbudet med lägst pris.
– Upphandlarna har ett stort ansvar när det gäller att ställa krav på kvalitet och att se till att det som köps in motsvarar kvaliteten de efterfrågat. Om alla kvalitetskrav är uppfyllda finns det inget som hindrar upphandlarna från att välja anbudet med lägst pris, säger Ellen Hausel Heldahl.
Rapporten kan sammanfattas i åtta handlingsregler för de upphandlande myndigheterna:
Rapporten i sin helhet hittas här