Gruv- och mineralnäringen

Så bidrar näringen till den gröna omställningen 

Under de senaste åren har företagen i gruv- och mineralnäringen tagit viktiga initiativ inom dessa områden: 

• Batteridrivna autonoma maskiner ska minska klimatpåverkan. Autonoma eller fjärrstyrda maskiner är viktiga för att effektivisera gruvbrytningen, minska klimatpåverkan och förbättra arbetsmiljön i underjordsgruvor. Genom projekt som finansieras av EU:s forskningsprogram Horizon 2020 utvecklas, testas och demonstreras självkörande, batteridrivna maskiner för underjordsgruvor. 
• Fossilfri stålproduktion. Ett viktigt steg för att minska gruvnäringens klimatavtryck är att modernisera de produktionsmetoder som används. LKAB, SSAB och Vattenfall inledde 2020 det gemensamma initiativet Hybrit som i augusti 2021 presenterade världens första fossilfria stål, producerat med vätgas i stället för kol och koks. Målet är en helt fossilfri järn- och stålproduktion i Luleå 2030. Och i Boden bygger H2 Green Steel fossilfri stålproduktion med planerad produktionsstart år 2026.
• Nya källor till fosfor. Fosfor är en avgörande komponent i jordbruket som påträffas i samband med järnmalmsbrytning, men normalt hanteras som gruvavfall och deponeras. De fosforreserver som främst finns i avfallsströmmar från gruvbrytning skulle kunna göra Sverige självförsörjande på fosfor. Boliden och LKAB samarbetar för att hitta lösningar för att ta tillvara på fosforn, men även sällsynta jordartsmetaller i gruvavfallet. 
• Eldriven och automatiserad gruvborrning. Många gruvor runt om i världen använder automatiska borrmaskiner som drivs av diesel. Det leder till utsläpp som påverkar klimatet och försämrar arbetsmiljön för operatörerna. Boliden, Epiroc och Technology/ Mine automation inledde 2017 ett gemensamt projekt för att ersätta den befintliga manuella spränghålsborrningen i Aitikgruvan i Gällivare med en helautomatiserad och dessutom eldriven spränghålsborrning.  

Vad har gruvindustrin för klimatpåverkan?  

Gruv- och mineralnäringen är en betydande källa till utsläpp av växthusgas. Brytningen och bearbetningen orsakar utsläpp motsvarande 7–9 procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp.¹ Verksamheterna är dessutom energikrävande och näringen står för ungefär 4 procent av Sveriges elanvändning. 

För att Sverige ska klara av att nå de uppsatta klimatmålen måste gruv- och mineralnäringen ställa om. Det handlar både om att minska egna processrelaterade utsläpp och utveckla energieffektivare produktionsprocesser, minska användningen av jungfruligt material och öka återvinningen.

Näringens klimatmål

Den svenska gruvnäringen har satt upp ambitiösa mål för fossilfrihet. Gruvprocessen ska senast 2035 vara fossilfri och tio år senare ska det även vara fallet för efterföljande processteg.² Det är ett initiativ som redan visar lovande resultat, framför allt i brytningsprocessen där gruvnäringen till exempel har kommit långt i arbetet med att ersätta dieseldrivna maskiner med eldrivna maskiner. På samma sätt har företagen genom digitalisering och automation effektiviserat och optimerat gruvprocessen och minskat energi- och bränsleåtgången. Men mycket återstår att göra, inte minst för att uppnå fossilfria förädlingsprocesser. 

Samtidigt är utsläppen från gruvproduktionen i Sverige redan idag 70 procent mindre utsläppsintensiv än internationell produktion.6 Det är inte ett argument för att minska näringens klimatambitioner, men däremot ett starkt skäl till att öka andelen mineral och metall som produceras i Sverige. Det är viktigt att notera att även om Sverige når 100 procent återvinning kommer behovet av ny mineral och metall att vara fortsatt stort och växande världen över.