Handelns roll i att stärka ekonomisk säkerhet

Ekonomisk styrka och en öppen och välfungerande internationell handel bidrar till ökad säkerhet. Ett land med stor tillgång till den globala marknaden har bättre motståndskraft vid en kris, eftersom företagen har fler möjligheter att köpa vad de behöver från en mängd länder jämfört med länder som har försöker sig på självförsörjning.

Hur öppna länder runtom i världen är för handel kan dock förändras över tid. Ibland vill länder närma sig varandra genom att ingå handelsavtal med sänkta tullar och gemensamma regler för handeln sinsemellan. Ibland kan de i stället med höjda tullar och genom subventioner gynna inhemska företag i relation till utländska konkurrenter.

I början av 2020-talet minskade öppenheten för handeln i många länder, bland annat i USA, Indien och till viss del även EU:s medlemsstater. Covid-19-pandemin spred sig globalt i början av 2020-talet och ledde till en panikartad begränsning av handeln, till exempel av medicinska produkter. Ett par år senare eskalerade Rysslands invasion av Ukraina till ett fullskaligt krig. I samband med dessa internationella kriser, samt diplomatiska konflikter mellan stormakterna, rörde sig många länder mot minskad handel med varandra. Nedgången följdes därefter av en viss återhämtning när öppenheten för internationell handel spred sig något efter den initiala nedgången och parallellt med att covidpandemin avtog.

Internationell handel möjliggör att länder specialiserar sig och blir ömsesidigt beroende av varandra. I de allra flesta fall minskar det risken för krig och konflikter och gör oss mindre sårbara. Många utmaningar, som livsmedelsförsörjning, grön omställning och en att upprätthålla en hög levnadsstandard runtom i världen, är svåra eller till och med omöjliga att uppnå utan internationellt ekonomiskt utbyte. Det är därför viktigt att arbetet med att minska samhällets sårbarheter bygger på öppenhet och inte slutenhet mot omvärlden.

Handeln bygger upp samhällets motståndskraft

I början av 2020-talet skedde en betydande begränsning av den globala handeln. Data från Heritage Foundation över utvecklingen av frihet för handeln visar på betydande förändringar i början av 2020-talet. Särskilt Indien, men också EU:s medlemsstater, har rört sig mot begränsningar av handeln. Även i USA skedde en övergång till att med protektionism skydda inhemska producenter.

I samband med covid-pandemin och internationella konflikter sökte länder runtom i världen att bli mera självförsörjande. Målsättningen var typiskt att bli mera motståndskraftig mot kriser. Forskaren Thomas Jacobs och medförfattare har kartlagt hur handelspolitiken i EU:s medlemsländer påverkades av utbrottet av covid-19. När pandemin slog till i början av 2020 skedde initialt en process där öppenheten för handel med länder utanför EU begränsades. I viss mån stördes även handeln inom EU:s inre marknad. Forskaren Anna Wetter Ryde förklarar i en analys att pandemin ledde till att flera länder vidtog exceptionella åtgärder för att få bukt med spridningen av viruset. Till exempel infördes exportförbud av vissa läkemedel. Medan detta i teorin var ett försök att skydda den egna befolkningen, genom att se till att de fick tillgång först till det som fanns i landet, var resultatet att leveranskedjor bröts ned.

I praktiken fungerar det så att mycket av den avancerade produktionen, inklusive av läkemedel och medicinska förbrukningsvaror, sker genom samverkan mellan flera olika europeiska länder, och genom handel med länder utanför unionen. Försörjningen av läkemedel, förbrukningsvaror och teknologier till vården kom i gång senare under pandemin när handelsrelationerna åter delvis öppnades upp.

En relevant frågeställning är hur länder kan främja sin ekonomiska motståndskraft i tider präglade av kriser. Abiodun Omotayo Oladejo, som leder sydafrikanskt universitet, menar i en forskningsartikel att en erfarenhet av pandemin är att hur länder drabbas beror på hur hälsosam deras ekonomi var innan krisen. Perspektivet är att länder som har fler handelspartners därmed har större förmåga att ställa om sin ekonomi i samband med olika internationella kriser.

Samhällsforskarna Cameron Ballard-Rosa, Allison Carnegie och Nikhar Gaikwad finner i sin genomgång av litteraturen att ekonomiska kriser leder till två olika reaktioner. Till en början tenderar resultatet att bli mera protektionism, eftersom företag som känner sig ekonomiskt trängda under kristid lägger resurser på att be staten om olika former av hjälp, till exempel subventioner eller tullar mot utländska konkurrenter. Övriga företag i ekonomin reagerar dock på att protektionism har nackdelar, vilket gör att fokus i en andra våg riktas mot att liberalisera handeln.

Internationella konflikter och pandemier kan sammanfattningsvis hämma handeln mellan länder och det är länder som har många olika handelspartners med omvärlden som tenderar att hantera kriserna bäst. I samband med kriser uppstår ofta krav på att skydda olika verksamheter, men senare riktas åter fokus på behovet av att växa ekonomin genom handel med omvärlden.

Nivån av frihet för handel, på 100-skala, enligt Index of Economic Freedom

^{(*) Fram tills 2022 samma handelspolitik som EU, fördröjd effekt av Brexit 2020.}

Källa: Index of Economic Freedom, Heritage Foundation.

Handeln främjar säker resurshållning

När covid-pandemin slog till fanns omfattande oro som resulterade i drastiska politiska beslut. Även mellan olika medlemsstater inom EU bröt tillfälligt handelsrelationerna ihop, då till exempel export av mediciner, medicinska förbrukningsvaror och teknologier begränsades. Det var dock inget lyckat recept. Avancerad ekonomisk produktion, av till exempel det som behövs i vården, sker i praktiken genom varukedjor som involverar olika länder. De drastiska begränsningarna av handeln ledde till att handelskedjorna bröts ned. Det var när handeln åter började få fart som försörjningen av det som behövdes till vården kunde fungera effektivt igen.

Redan i samband med utbrottet av pandemin lyfte Carlos Kuriyama, expert på handelsfrågor, i en studie för Asia-Pacific Economic Cooperation, fram handelns betydelse för vården. Genom att minska handelsbegränsningarna, och hålla handeln öppen under kristid, kan det som vården behöver enligt studien mera effektivt tas fram. Om olika länder genom begränsningar av handeln försöker klara resurshållningen på egen hand blir det mycket svårare att i praktiken lyckas.

Ett tydligt exempel på handelns betydelse för resurshållning, är Sveriges handel med medicinska produkter. Tillfälligt i samband med pandemin sjönk exporten, men återhämtade sig och började växa igen. Sverige både importerar och exporterar mera läkemedel än tidigare. Eftersom Sverige är en viktig producent av läkemedel är det exporten som dominerar. Importen är samtidigt helt avgörande för att kunna tillverka och exportera.

Ett tankeexperiment är om Sverige inte längre köpte läkemedel från omvärlden, utan bara producerade för export. Till att börja med skulle andra länder sluta handla med Sverige, om inställningen var att sälja men inte köpa. Även i teorin skulle det vara omöjligt, för om inga läkemedel köps in behöver produktionen i Sverige omfatta allt som behövs lokalt. I så fall skulle läkemedelsföretagen inte kunna vara specialiserade på särskilda mediciner, vilket i sin tur skulle leda till att de inte skulle ha tillräckligt attraktiva produkter för en internationell exportmarknad. Till sist behövs import av medicinska insatsvaror för att möjliggöra produktionen av läkemedel för export. Utan öppenhet för handeln skulle Sverige inte lyckas med försörjning av läkemedel, och skulle inte heller kunna ha en stark läkemedelsexport.

Sveriges årliga export och import av medicinska och farmaceutiska produkter

Källa: SCB, SCB Prisomräknaren och egna beräkningar.

Ekonomen Ali Kharazzi och medförfattare har studerat hur globala råvarumarknader fungerar när internationella chocker slår till. De finner att länder som är öppna för handel, och därför har utbyte med många andra länder, är de som bäst klarar sig under ekonomiska kriser. Att ha utbyte med många leder till en flexibilitet som ger anpassningsförmåga. Globala handelsnätverk är enligt studien den mekanism som främjar resiliens, alltså ekonomins motståndskraft mot kriser.

Kilian Kuhla och medförfattare har i en annan studie använt stormar som ett mått på störning mot internationell handel. Forskarna bygger en modell kring hur den globala handeln mellan åren 2000 och 2020 påverkades av stormar i stilla havet. Stormar leder till överskott av varor, i hamnar där exporten hämmas, till underskott av varor, i hamnar där importen hämmas av oväder. När handelsrelationerna är fria mellan olika länder kan handlare reagera på de prisförändringar som uppstår, så att det blir möjligt att hitta alternativa handelsvägar för importen och exporten. Därmed bidrar ökad handel till mera hållbar resurshållning.

Stormar till havs, pandemier och internationella konflikter leder sammanfattningsvis till att handeln mellan olika länder tillfälligt eller ibland långvarigt begränsas. Det tenderar vara länderna som har många olika handelspartners i omvärlden, de som inte lagt alla ägg i samma korg (och särskilt inte endast i egen korg) som klarar resurshållningen bäst, eftersom de har mera flexibla ekonomier.

Självförsörjning eller handel

Hur öppna länder runtom i världen är för handel kan förändras över tid. Kina och Indien är två länder som vardera har fler än en miljard invånare. Var och en av dessa länder har en befolkning lika stor som alla länderna i Europa och Nordamerika sammantaget. Eftersom Kina och Indien är så pass stora befolkningsmässigt och geografiskt har det i dessa länder historiskt funnits starka idéer kring att bli självförsörjande.

Kanske det land i världen som tydligast visar på skillnaden mellan öppenhet för internationell handel och självhushållning är Kina. Fram tills slutet av 1970-talet hade Kina en ekonomisk politik som var fokuserad på att producera de varor, tjänster och teknologier som behövdes i ekonomin inom landet. Genom att producera maten inhemskt snarare än att förlita sig på att köpa den från omvärlden var teorin att risker med matförsörjningen skulle minska.

Försörjningen av mat blev i stället mindre motståndskraftig eftersom ett beroende skapades av en ineffektiv inhemsk sektor för produktion av livsmedel. Resultatet var att landet dels hade en mycket låg nivå av utveckling, dels att undernäring och svältkatastrofer var vanligt återkommande. När de inhemska skördarna slog fel saknades helt enkelt mat till alla. I slutet av 1970-talet började den ekonomiska politiken läggas om, med fokus på ökat utbyte med omvärlden. Det har sammanfallit med högre levnadsstandard och att fattigdomen och undernäring har drivits ned.

Att ställa om ekonomin från självhushållning till internationellt utbyte tog tid. I början av 1990-talet levde en majoritet av landets befolkning fortfarande i extrem fattigdom. Enligt senaste data från Världsbanken har Kina sedan dess lyckats få bort den mest extrema nivån av fattigdom, mycket tack vare att landet är mer fokuserat på handel med omvärlden är på självförsörjning.

Indien är mera demokratiskt än Kina och har en längre tradition av ekonomisk frihet. Samtidigt finns stark protektionism i Indien. Redan innan covid-19-krisen skiftade Indien till en handelspolitik mer inriktad på att skydda inhemska producenter än att stimulera utbyte med omvärlden. Priya Chacko, som forskar om internationella relationer, har i en studie lyft fram att Indien efter en period av liberalisering sedan 2017 skiftat mot högre tullar och subventioner för inhemsk produktion. Begränsningen av handeln är i konflikt med ambitionen att integrera Indien mera i globala värdekedjor och locka utländsk kapital för att stimulera tillväxt.

Det är välkänt att handel bidrar till ökad specialisering och därför sammanhör med högre ekonomiskt välstånd. Enskilda individer, eller små grupper, kan inte producera det som krävs för att överleva. Det är tack vare specialisering – att människor gör vad de är duktiga på och byter med andra – som ekonomin byggs upp. Det gäller också på internationell nivå.

Kina och Indien har var för sig har lika många invånare som Europa och Nordamerika tillsammans. Trots det har självförsörjning i dessa länder lett till ekonomisk stagnation. Sverige har en befolkning som är mindre än en hundradel av Kinas eller Indiens. Sverige och andra relativt mindre länder är mer beroende av det internationella utbytet än länder med miljardbefolkningar, men i samtliga fall är handel är avgörande för en trygg försörjning.

Sammanfattningsvis kan idén om självförsörjning vara lockande för att undvika beroende av andra länder. I praktiken leder dock detta till begränsad ekonomisk specialisering och att produktionen blir känslig för inhemska variationer. Handel med omvärlden ger trygghet, då det möjliggör en stark ekonomi och alternativa kanaler för import och export av varor och tjänster.

Livsmedelsförsörjning och handeln

Under första och andra världskriget fanns så kallade ”segerträdgårdar” i Kanada, där allmänheten uppmuntrades till att odla egna grönsaker på offentliga miljöer för att minska på behovet att producera livsmedel i jordbruket. Även i Sverige fanns olika satsningar på att uppmuntra allmänheten att odla eget, eller lära sig bättre ta tillvara mat från skogen. När krig och andra kriser drabbar ett land kan livsmedelsförsörjningen bli en viktig fråga. Internationella konflikter som Rysslands invasion av Ukraina påverkar också i vår tid tillgången till spannmål och gödningsmedel och kan leda till att handelsrelationer mellan länder bryts ned.

Samtidigt är handeln med mat avgörande för livsmedelsförsörjningen. Sverige importerar särskilt mycket kött, mjölk, frukt samt även mycket kaffe och te. Även foder för djur är en varugrupp där importen är större än exporten. Genom handel blir en varierad kost mer möjlig för befolkningen eftersom mycket av det som konsumeras i praktiken är svårt att odla i Sverige.

Import och export av olika livsmedel i miljarder kronor, data för 2023 omräknat till april 2024 års kronkurs

Källa: SCB, SCB Prisomräknaren och egna beräkningar.

Jordbruksforskaren Fábio Cunha Coelho och medförfattare har i en vetenskaplig studie lyft fram att det ibland finns en tro att lokalt odlad mat är mera ekologiskt hållbar. Transporter är dock inte den enda eller ens huvudsakliga källan till växthusgasutsläpp i samband med produktion och konsumtion av mat. Det är ofta den teknik som används i jordbruket som påverkar utsläppsnivån. Mat kan produceras mera effektivt i vissa delar av världen, beroende på årstid och typ av mat. Att producera mat och transportera det till konsumtion i en annan del av världen leder inte nödvändigtvis till mera utsläpp än om maten produceras lokalt.

Ekonomiskt välstånd skapas genom specialisering och det är globala försörjningskedjor som gör det möjligt för till exempel livsmedel som skördas en viss tid att nå marknader runtom i världen. Idag konsumerar vi mat från hela världen, men även historiskt har handeln med mat varit avgörande. Den historiska handeln var inte bara med kryddor och andra varor som är lätta i vikt, utan också med stora volymer av spannmål. Det är välkänt att Sverige under 1870-talet inledde en process av att öppna upp sig mot internationell handel och industrialiseras. Vad som är mindre välkänt är att Sveriges export till Storbritannien, den allra främsta handelspartnern, omfattade järn och trä likväl som havre.

Miljöforskarna Christopher Bren d’Amour och Weston Anderson visar i en forskningsartikel att det finns risker med att vara för beroende av handel med livsmedel. När produktionen av livsmedel minskar hos en exportör, kan landet som importerar därifrån uppleva högre priser och lägre tillgång. Handeln leder samtidigt till optimering av resurser på en global nivå och minskar beroende av den inhemska varuproduktionen. En studie av William Kerr belyser den internationella handelns roll i att uppnå global livsmedelsförsörjning genom att säkerställa tillgång till livsmedel, inte minst där den lokala livsmedelsförsörjningen misslyckats. Att kunna flytta livsmedel dit den behövs är fundamentalt. En annan studie, av Uris Lantz Baldos och Thomas Hertel, lyfter fram att handeln är avgörande för att möta utmaningar med global livsmedelsförsörjning som uppstår på grund av klimatförändringar.

Sammanfattningsvis är handeln med mat såväl idag som framöver viktigt för att uppnå trygg livsmedelsförsörjning runtom i världen. Teknologisk utveckling gör att livsmedel kan produceras mera effektivt, men utmaningar med att föda en växande världsbefolkning återstår. Det finns risker med internationell handel, men ännu större risker att ensidigt förlita sig på inhemsk matproduktion.

Handelns roll för strategiska varor

Handeln är en helt avgörande del av den globala ekonomin. Alltifrån mat till bilar och elektronik produceras idag i globala värdekedjor, där även handel med tjänster utgör en allt större del av utbytet. Det finns varor som är mera strategiska eller känsliga än andra, för vilka handeln är mera begränsad. Det kanske tydligaste exemplet är vapen och annan militär teknologi. Vapen säljs inte på en fri marknad, utan hänsyn tas till de militära allianser och konflikter som finns runtom i världen samt till mänskliga rättigheter. För att få exportera på försvarsmarknaden krävs tillstånd. Det regelverk som används för att granska exporten av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden (PDA) kallas exportkontroll. Produkter med dubbla användningsområden brukar beskrivas som civila produkter, teknik eller tjänster men som också kan användas militärt.

Det finns dock också andra exempel på strategiska varor. Ekonomen Chad Bown har i en studie lyft fram hur covid-19-krisen ledde till att länder plötsligt underminerade handelsavtal för att i panik säkra den egna tillgången till olika mediciner och insatsvaror till vården. Sjukhushandskar, masker och respiratorer blev plötsligt strategiska varor vars handel begränsades och det uppstod brister på många ställen. Det var när handeln senare fick fart igen som försörjningen av det som vården behövde kunde lösas effektivt.

Ett annat exempel på strategiska resurser är kritiska råvaror som behövs för industrins produktion i allmänhet, försvarsmaterial, och även teknologier för att lyckas med den gröna omställningen. Exempelvis används grafit och litium i batteritillverkning och är strategiska resurser i detta avseende. Sällsynta jordartsmetaller som till exempel volfram, för speciallegeringar, är enligt Regeringens klimathandlingsplan andra exempel på strategiska råvaror för grön omställning.

Sverige är en nettoexportör av mediciner och andra farmaceutiska produkter och har mer import än export av medicinska instrument och apparater. Nickel och andra oädla metaller importeras i stor utsträckning. Sverige och de nordiska grannländerna har samtidigt enligt en studie från Nordic Innovation omfattande potential till ökad gruvdrift av så kallade innovationskritiska metaller, vilka krävs för att industrin också i övriga Europa ska lyckas ställa om.

Import och export av olika livsmedel i miljarder kronor, data för 2023 omräknat till april 2024 års kronkurs

Källa: SCB, SCB Prisomräknaren och egna beräkningar.

Många strategiska metaller importeras nästan helt från ett eller ett par platser i världen, som Kina eller olika länder i Afrika. Det finns goda skäl att skapa ett mera diversifierat utbud, så att diplomatiska konflikter inte riskerar leda till att viktiga komponenter och saknas i Europa.

Handeln med strategiska varor är sammanfattningsvis komplex. Handel är helt avgörande för länders tillgång till säkra och hållbara insatsvaror och produkter. Samtidigt spelar diplomatiska och säkerhetspolitiska perspektiv in särskilt mycket för denna typ av varor och kan begränsa den fria handeln. Vissa varor, som sådana industrin behöver för att klara av den gröna omställningen, anses strategiska eftersom de är begränsade. Att dessa varor finns tillgängliga på världsmarknaden är en förutsättning för att världens länder, inte bara vissa, ska kunna lyckas med den gröna omställningen.

Handel och ekonomisk säkerhet

Den globala pandemin, Rysslands krig i Ukraina, cyber- och infrastrukturattacker, ekonomiskt tvång, bojkotter, desinformation samt ökade globala geopolitiska spänningar har visat på risker och sårbarheter som inte existerade i samma grad för några år sedan. Europeiska företag verkar i en värld där risken att utsättas för olika säkerhetsrisker har ökat och där fler tvingas arbeta med osäkra leveranskedjor.

I det osäkra läget menar en del att vi endast borde handla med likasinnade länder. Men om vi endast handlar med länder som är som oss själva blir vi väldigt begränsade och det är ingen som tjänar på en sådan politik. Samtidigt har vi (Sverige och EU) insett att fortsatt handel med Ryssland inte är möjligt eller acceptabelt. I det läget hamnar mycket fokus på Kina.

Kina utgör en viktig marknad för de europeiska företagen, både som export- och importmarknad. Många industrier som är en del av den gröna omställningen är beroende av kinesiska insatsvaror, komponenter eller mineraler. Ett exempel är solceller, ett annat elbilar. Utan denna handel försvåras och fördyras den gröna omställningen i Europa.

Samtidigt konkurrerar många kinesiska företag med europeiska företag på ett sätt som inte alltid kan anses acceptabelt. Därtill ses Kina ibland som ett indirekt säkerhetshot mot Europa, bland annat på grund av sina nära relationer med Ryssland. För att avhjälpa detta har EU infört en rad nya regler för att komma åt subventioner och hindra investeringar som kan utgöra faror.

De senaste åren har riskerna förknippade med beroende av några få länder, inte minst Kina, och hur dessa beroenden kan minskas, varit ett återkommande ämne för debatt inom EU. USA har drivit på för att minska beroendet av Kina på olika områden, med hänvisning till nationell säkerhet. Sedan 2023 har EU allt oftare strävat efter en princip som kallas ”de-risking” av förbindelserna med Kina. Konceptet introducerades av EU-kommissionen i början av 2023.

Konceptet de-risking är nu sammanflätat med diskussionen om ekonomisk säkerhet i allmänhet inom EU, och samma år lanserade EU-kommissionen en strategi för ökad ekonomisk säkerhet i Europa. Syftet är att anpassa EU:s strategi för att bevara viktiga ekonomiska förbindelser i världen och samtidigt se till att de nya risker som EU står inför hanteras på ett effektivt sätt.

Många företag välkomnar ambitionen att stärka EU:s ekonomiska säkerhet. Utmaningen är att hitta rätt balans mellan att minimera risker och bevara öppenheten. Öppenheten var en tillgång under pandemin, utan den hade inte vaccinen kunnat tas fram och spridas så fort som det gjorde.

Som regel bör det vara upp till företagen själva att bestämma över sina leveranskedjor. Företagen känner själva bäst till sin verksamhet och är därför bäst lämpade att hantera risker, givetvis så länge det inte äventyrar samhällets säkerhet. Det offentliga bör i första hand se till att skapa bästa möjliga förutsättningar för företagen att till exempel diversifiera sina leveranskedjor och på så sätt minska de risker som är förknippade med ensidigt ekonomiskt beroende.

Den enskilt viktigaste faktorn för ekonomisk säkerhet är ekonomisk styrka. Fokus bör därför ligga på investeringar i forskning och utveckling, kompetenshöjande åtgärder, förbättrade och förkortade tillståndsprocesser, samt utvecklandet av våra största gemensamma tillgångar: EU:s inre marknad och handeln med länder utanför EU.