Erik Fahlgren startade sitt första handelsbolag år 1982 och aktiebolag 1986. Med en nu 40-årig lång historia av att vara företagare i Sverige råder ingen brist på erfarenhet om hur ett företag ska drivas framgångsrikt.
Under dessa 40 år har 90-talskrisen, IT-bubblan, 2008 års börskrasch och coronapandemin påverkat förutsättningarna för företagande. Med andra ord, oroliga tider har kommit och gått. Den drivne entreprenören från Skellefteå sitter numer ”endast” som vd i sin egen koncern och vi har fått tillfälle att växla några ord med honom om motivation och företagsklimat.
Var kommer din drivkraft ifrån?
– En del kanske är födda in i en företagarfamilj, men i mitt fall stämmer inte det. Min pappa var anställd som butikschef hos olika livsmedelsbutiker i Skellefteå och min mamma var mer konstnärlig i sitt utövande och var bildlärare i perioder. Men drivkraften kommer nog i grund och botten från dem. Den här glädjen min pappa hade i sitt arbete och min mammas skapandeförmåga känner jag igen mig i.
Erik fortsätter,
– Sedan finns det en lust, ett intresse och ett uns av att vilja vara oberoende som nog är grunden för det hela.
Vilken roll har medlemskapet i Svenskt Näringsliv och Teknikföretagen haft under alla dessa år?
– Till en början hade jag svårt att förstå vad organisationerna gjorde eller stod för. Jag förknippade även Svenskt Näringsliv enbart med svenska storföretag. Men när man väl sätter sig in i det inser man att de små företagen utgör en mycket större andel av medlemsföretagen och inkluderar många fler anställda. Så helt plötsligt inser man vikten av småföretagsamhet.
Erik är engagerad i såväl Teknikföretagens verksamhet som Svenskt Näringslivs SME-kommitté och anledningen till det är uppenbar.
– Enligt mig är företagsamhet det största allmänintresse som finns. Ska vi ha en välfärdsstat och må bra behöver vi skatteintäkter som kommer från arbete. Det är så oerhört enkelt och lätt att förstå.
Medlemskap