Den lokala matbutiken avgörande i svensk krisberedskap

Under pandemin fick många kunder upp ögonen för hur skör Sveriges matvaruförsäljning är. Hyllorna med toalettpapper, konserver och torrvaror gapade snabbt tomma när kunderna började bygga upp egna lager i hemmet.

– Detta var den första påverkan pandemin hade på oss, men det var bara en början. Vi fick snabbt ställa om vår verksamhet mot E-handel, inte minst när det gällde personer i riskgrupp. Vissa butiker hade inte ens vanliga E-handelssystem utan fick sköta detta med hjälp av exempelvis e-post. Det innebar naturligtvis stora utmaningar både för butiker och kunder, men det mesta gick att lösa, säger Magnus Wikström, ICA-handlare i Matfors.

Han säger att civilsamhällets insatser för att se till att allt fungerade var avgörande.

– Vi började med att kontakta kommunen för att få hjälp att sprida information om hur kunder som inte var datorvana kunde beställa mat, men det tog för lång tid. Vi gick därför ihop med föreningar i lokalområdet och skapade en frivilligorganisation där lokalbor hjälpte till att köra ut matkassar och annat till dem som av olika skäl var uppmanade att stanna hemma. Erfarenheten av civilsamhällets insatser är något jag bär med mig när vi träffar myndigheter idag och diskuterar frågan. Krisberedskapen måste lösas lokalt.

Intresset för matbutikernas roll i krisberedskapen ökar

Magnus Wikström började engagera sig i ICA-handlarnas Förbunds krisberedskapsarbete för två år sedan. Han berättar att intresset för dagligvarubutikernas roll i den nationella krisberedskapen har blivit större sedan dess.

– ICA-handlarnas Förbund tog tidigt kontakt med myndigheter för att diskutera frågan och berätta om vår verksamhet. Vi har träffat alltifrån MSB, Sveriges kommuner och regioner, Livsmedelsverket, Svenska Kraftnät till Röda Korset och deltagit i samtal på Riksdagen och Folk & Försvar. Det är uppenbart att dagligvaruhandlarnas roll i krisberedskapen är något som intresserar, men det finns fortfarande ett stort informationsarbete att göra, varför det är viktigt att vi träffas och får lära känna varandra.

Han menar att förståelsen för krisberedskap är väldigt beroende på vilken myndighet det handlar om.

– Ju fler myndigheter vi träffade desto tydligare blev det att vissa myndigheter inte är beredda på ett krisscenario och det är också många som inte förstår hur vår verksamhet är organiserad och fungerar. Vi sitter exempelvis inte på några matlager och vid en störning i våra leveranskedjor är maten slut i butiken på tre dagar. Att dagligvaruhandeln under pandemin kom att klassificeras som samhällsviktig verksamhet är dock en viktig signal, fortsätter han.

Vill få hjälp av det offentliga med investeringar

Magnus Wikström berättar att elförsörjningen är den primära frågan att lösa för matbutikerna i en krissituation, men att det ofta krävs kostsamma åtgärder för att möjliggöra att koppla på reservkraft. Magnus handlarkollega Joakim Jansson på ICA Supermarket i Hedemora har räknat på vad det skulle kosta att bygga om butikernas elsystem så att det går att koppla till ett reservaggregat.

– Kostnaden att bygga om en butik för att anpassa den till reservkraft är i runda slängar mellan 150 000 och 200 000 kronor. Ett reservaggregat kostar omkring mellan 1 och 2 miljoner kronor och är en helt omöjlig kostnad att ta för de flesta ICA-handlare, berättar han.

Magnus Wikström och ICA-handlarnas Förbund vill istället se en lösning där det går att söka medel för att anpassa butiken och att kommuner eller regioner köper in några reservaggregat som kan köras ut och använda där de behövs.

– Är detta något som önskas från politiken så måste det också skapas möjligheter för oss att göra dessa anpassningar. Att varje butik ska ha sitt eget reservaggregat är orimligt och därför vore det en bättre lösning om det offentliga förfogar över dessa, ser till att de fungerar bra och kan se till att dessa används där behovet är som störst.

– Vi ICA-handlare har genom vårt förbund satt ett stort fokus på frågan och vi vill hjälpa till eftersom vi är en nyckelspelare i krisberedskapen. Vi har dessutom utvecklat ett lokalt koncept för samverkan inom livsmedelsberedskap med en pilot i Värmland som vi kommer att sprida. Men om det ska fungera långsiktigt måste vi våga diskutera finansiering. Krisberedskap kostar pengar och hur kostnaderna ska fördelas behöver vara i fokus kommande år avslutar Magnus Wikström.