Den genomgripande reformeringen av Arbetsförmedlingen ska vara helt klar nästa år. Många delar av reformen är lovvärda, men nu föreslår regeringen att kommuner ska kunna konkurrera med privata leverantörer i Arbetsförmedlingens upphandlingar. Det är ett dåligt förslag.
Att minska den höga arbetslösheten är en av våra viktigaste utmaningar efter pandemin. Tyvärr riskerar regeringens nya förslag att göra utmaningen ännu tuffare när de vill ge kommuner ökade möjligheter att konkurrera med privata arbetsförmedlingsföretag.
Bakgrunden är den stora omdaningen av Arbetsförmedlingen. Januariavtalet slår fast att de privata inslagen ska öka, att myndighetsuppdraget ska tydliggöras och att en mer kostnadseffektiv förmedling ska komma på plats.
Omvandlingen ska vara klar under 2022. Då ska leverantörer rankas, rangordnas och få ersättning efter resultat. De med goda resultat ska premieras, medan de med sämre prestation ska gallras ut.
Med tiden kommer både kvalité och effektivitet öka. Arbetslösa får välja och välja bort förmedlingsaktörer. Rätt genomfört kan detta leda till bättre kompetensförsörjning för företagen, lägre kostnader för arbetsmarknadspolitiken och färre arbetslösa.
Därför är det oroväckande att regeringen med sitt nya förslag håller på att underminera reformen. Förslaget bygger på en oro för att det ska uppstå ”vita fläckar” i det reformerade systemet, det vill säga att fristående aktörer inte etablerar sig i hela landet.
Men det är en obefogad oro. En färsk granskning från Riksrevisionen visar att hela 99 procent av den arbetsföra befolkningen bor i ett område där det redan idag finns fristående leverantörer.
Till detta kommer att arbetsmarknadens parters egna omställningsorganisationer klarar av att ge stöd och hjälp för uppsagda medarbetare över hela riket. Dessutom har coronakrisen visat att digitala kanaler kan möta behov som uppstår även på de mest avlägsna platser.
Det finns flera grundläggande problem med förslaget: Kommuner kan inte gå i konkurs, de har parallell myndighetsutövning, och de har tydliga incitament att rikta arbetssökande till subventionerade anställningar i kommunal regi istället för till mer varaktiga arbeten i näringslivet.
Därmed går det inte att uppnå en konkurrens på lika villkor. Fristående aktörer riskerar att sakta men säkert gå i graven.
Svenskt Näringsliv är inte ensamma om att vara kritiska. Även LO dömer ut centrala delar av förslaget. Några av Sveriges främsta upphandlingsjurister vid Uppsala Universitet likaså.
Hela den viktiga reformen av Arbetsförmedlingen riskeras om kommuner släpps in i upphandlingarna på villkor som inte är likvärdiga. Det vore synd, eftersom så mycket annat med reformen är rätt. Därför måste förslaget stoppas.
Arbetsförmedlingen