Rubriker istället för reformer - reformeringen av Arbetsförmedlingen

En effektiv arbetsmarknadspolitik kan bidra till bättre kompetensförsörjning och högre sysselsättning. Under lång tid har dock effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken varit bristfällig. Därtill har förtroendet för Arbetsförmedlingen, med ansvar för att genomföra viktiga delar arbetsmarknadspolitiken, sviktat betänkligt. Detta samtidigt som allt färre företag använder myndigheten i samband med rekryteringar.

Det är några av de skäl som låg till grund för att regeringen som tillträdde efter valet 2018 fattade beslut om att reformera den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Svenskt Näringsliv förtydligade och konkretiserade under 2018 ett antal förslag på förändringar i syfte att stärka effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken.

Vi kan nu, fem år senare, när reformeringen av myndigheten är avslutad konstatera att ett fåtal steg har tagits i den riktning som Svenskt Näringsliv föreslog. Till exempel har extratjänsterna avvecklats, regleringen av matchningstjänsterna har stärkts såväl som de legala förutsättningarna för informationsdelning mellan leverantörer och myndigheten. Men, på andra områden lyser förändringarna med sin frånvaro.

Den statliga arbetsmarknadspolitikens omfång och konstruktion är i allt väsentligt bestående. Fundamentala problem för Arbetsförmedlingen och för den statliga arbetsmarknadspolitiken rörande förtroende, svaga resultat, bristande kontrollverksamhet och otillräcklig effektivitet kvarstår. Allt till en hög kostnad för landets skattebetalare och företag.

En mer kostnadseffektiv arbetsmarknadspolitik kräver fokus på reformer istället för rubriker.

På kort sikt:

• Anvisa fler inskrivna till en matchningsaktör och effektivisera arbetsmarknadsutbildningen så att fler kommer i jobb.

• Prioritera rating av leverantörer, tillämpning av bedömningsstöd samt säkra kontrollverksamheten.

På längre sikt:

• Myndighetsuppdraget behöver renodlas för att nå en tydlig bodelning mellan myndighetsutövning och utförande av operativa insatser.

• Ansvar och rollfördelning mellan aktörerna inom arbetsmarknadspolitiken behöver tydliggöras.