Enligt FN:s så kallade Gender Equality Index (GII) tillhör Sverige världens mest jämställda länder. Under lång tid har Sverige även ansetts ligga i framkant när det gäller kvinnors position på arbetsmarknaden. Könsskillnaderna avseende både chefspositioner, styrelseplatser och löneutveckling har minskat kraftigt under 2000-talet. När det kommer till att starta och driva företag är dock skillnaderna mellan kvinnor och män fortfarande stora.
Att skillnaderna i arbetsmarknadsutfall såsom löner och olika typer av ledarskapspositioner har minskat medan entreprenörskapsgapet i stort sett har varit konstant kan framstå som ett slags paradox i ett av världens mest jämställda länder. Hur kommer det sig att kvinnor tar allt större plats i samhället över lag och på arbetsmarknaden i synnerhet, samtidigt som kvinnors företagande inte tycks öka över tid?
Frågan är angelägen eftersom den är viktig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Om entreprenörskapsgapet beror på direkta eller indirekta hinder kopplade till den förda politiken går samhället miste om företag och innovationer som skapar arbetstillfällen och tillväxtkraft i den svenska ekonomin.
Syftet med den här rapporten är att studera hur kvinnors företagande har utvecklats i Sverige över tid. Den grupp som är i fokus är kvinnor som driver företag, antingen ensamma eller tillsammans med andra. De kan ha startat företaget eller tagit över det, exempelvis i samband med ett generationsskifte i ett familjeföretag. Jämförelser görs sedan mot utvecklingen bland män och övriga länder i EU.
Ett speciellt fokus riktas även mot kvinnor som driver företag med anställda. För företagare innebär den först anställda ett stort steg och ett ökat risktagande, inte minst på grund av de arbetsrättsliga regelverken. Men att öka antalet anställda är ofta en förutsättning för att företaget ska kunna växa och utvecklas, vilket är nödvändigt för att företaget på sikt ska kunna bli stort och framgångsrikt.
I rapporten analyseras följande frågeställningar: