Remittering av betänkandet Arbetsrätten under krig och krigsfara (SOU 2023:79)

Svenskt Näringsliv är generellt sett positivt till betänkandet. En revidering av reglerna har varit påkallade av flera skäl. Ett av dem är att lagen har kommit att bli inaktuell på grund av att annan lag, som den arbetsrättsliga beredskapslagen hänvisar till, har ändrats. Ett annat skäl är omvärldsläget vilket gör en översyn av lagen angelägen.

Betänkandets lagförslag har en bättre utformning och disposition än den befintliga lagen. Att ta bort bilagan och inarbeta alla bestämmelser i själva lagen är en förbättring, liksom att införa en innehållsförteckning i lagen och att det skapas en helt ny lag, som ersätter den befintliga.

Av flera av de föreslagna bestämmelserna framgår att de får tillämpas endast om det är nödvändigt för att tillgodose Totalförsvarets behov. Det ankommer på arbetsgivaren att i dessa fall, under skadeståndsansvar, göra bedömningen om sådana situationer som lättnader i till exempel bestämmelser om förhandlings-skyldighet är för handen för att den förenklade hanteringen är motiverad med hänsyn till Totalförsvarets behov. En bedömning arbetsgivaren således ska göra, inte för egen skull, utan i Totalförsvarets intresse. Det är därför nödvändigt att det i lagen införs en lättnadsregel med innebörden att vid bedömning av om skadestånd ska utgå eller inte, hänsyn ska tas till företagens möjlighet att göra bedömningen, om arbetsgivaren haft fog för sin uppfattning, varit i god tro eller annan liknande formulering.

I enlighet med vad utredningen framför så är det eftersträvansvärt att det regelverk som gäller i fredstid, så långt som möjligt, upprätthålls även om Sverige exempelvis hamnar i krig. Det är dock viktigt att konstatera att den arbetsrättsliga beredskaps-lagen ska gälla när Sverige befinner sig i krig, krigsfara eller extraordinära förhållanden varvid Totalförsvarets behov överordnas den enskilde arbetsgivarens och individens. Det är vidare också uppenbart att det i ett läge med höjd beredskap och krig råder helt andra förutsättningar för att exempelvis upprätthålla och driva en verksamhet, i synnerhet totalförsvarsviktig verksamhet, jämfört med vad som gäller i fredstid. Lagen syftar till att skapa förutsebarhet och förutsättningar för snabb personal- och verksamhetsomställning i Totalförsvarets intresse. Utredningens förslag till lagstiftningen innebär dessvärre inte tillräckliga regellättnader och tydlighet för att uppnå detta syfte.

Den svenska beredskapslagstiftningen måste anpassas för hela den konfliktskala som den också formellt är tänkt att tillämpas inom. Svenskt Näringsliv delar utredningens slutsats att frågor som rör nationell säkerhet ligger utanför EU:s befogenhet, varför olika avsteg avseende exempelvis arbetstidsbestämmelser skulle kunna göras då omvärldsläget motiverar sådana avvikelser. Det är olyckligt att utredningen lutar sig mot lagstiftarens möjlighet att i ett senare skede göra dessa avsteg, i stället för att redan nu skapa en förutsebarhet genom tydliga materiella regler om avvikelser från bakomliggande EU-reglering vid krig, krigsfara eller om det på annat sätt råder extraordinära förhållanden. Nu förutsätts i stället att arbetsmarknadens parter omhändertar dessa avsteg i egna beredskapsavtal.

Den föreslagna lagen bygger på förutsättningen att parterna på arbetsmarknaden träffar nödvändiga förhandlingslösningar, inom ramarna för lagstiftningen, för att tillförsäkra regler som kan beakta Totalförsvarets behov. Även om detaljer och särskilda anpassningar kan ske genom beredskapsavtal måste ändå lagen i sig själv innehålla tillräckligt omfattande och väl definierade regler för att säkerställa totalförsvarets behov. Utfallet av förhandlingar kan inte tas för självklara. Vidare finns det många företag som inte har kollektivavtal och som kommer att behöva förlita sig på lagens bestämmelser.

Till detta kommer frågan om vem som ska bära kostnaderna för avtalslösningar. Totalförsvaret är ett gemensamt samhällsintresse och en lagreglering som ger lika förutsättningar för arbetsmarknaden i större omfattning än den föreslagna vore att föredra.

I många avseenden lämnas det över till regeringen att besluta om när beredskapslagen trätt i kraft under höjd beredskap. Denna lösning riskerar att medföra tidsutdräkt. Det borde därför redan nu gå att genomföra fler lagändringar än vad som utredningen föreslagit.

De föreslagna ändringarna gällande skriftlighetskravet i Medbestämmandelagen (MBL) avseende kollektivavtals ingående välkomnas av Svenskt Näringsliv. Vi skulle gärna se att dessa ändringar bryts ut från betänkandets lagförslag och hanteras separat så att de kan träda i kraft tidigare än resten av den föreslagna lagen.