Jämfört med 2006, vilket är året innan allmän visstidsanställning infördes, har de tidsbegränsade anställningarna ökat med cirka 10 000. Det kan jämföras med en ökning av antalet tillsvidareanställningar med 180 000.
Det innebär att andelen tidsbegränsade jobb sjunkit från 16,7 procent till 16,1 procent. Införandet av allmän visstidsanställning har inte minskat chanserna att få en tillsvidareanställning.
Sedan 2006 har antalet vikariat blivit färre, antalet timanställda blivit fler och antalet allmänna visstidsanställningar har ökat. De förändringarna har dock inte påverkat andelen som lämnar en visstidsanställning för en tillsvidareanställning. Andelen som går från en visstidsanställning till en tillsvidareanställning har till och med ökat något under perioden.
Om arbetsgivarna verkligen hade börjat stapla visstidsanställningar på varandra skulle detta resultera i en utveckling där allt färre gick från tillfälliga till fasta jobb. Inget tyder alltså på att de tidsbegränsade anställningarna har blivit sämre språngbrädor till fasta jobb.
Andelen unga som har en visstidsanställningar har fallit sedan 2006. Fortfarande är det dock mer än varannan anställda ung person som har en visstidsanställning.
Sedan 2006 har sannolikheten för unga att övergå från en visstidsanställning till en tillsvidareanställning ökat.
I de flesta branscher har de tillfälliga jobben minskat i omfattning. I ett fåtal branscher där behovet av tidsbegränsade anställningar är större som utbildning, hotell- och restaurang och personliga tjänster, har visstidsanställningarna ökat.
Detta tyder på att lättnader i lagstiftningen avseende tidsbegränsade anställningar inte leder till att arbetsgivare försöker omvandla permanenta tjänster till tillfälliga. Däremot kan lättnaderna ha betydelse för att skapa fler arbetstillfällen i vissa branscher.