Den höga inflationen har varit i fokus för både penning- och finanspolitiken under snart två års tid. Räntorna har höjts i snabb takt, både i Sverige och i omvärlden, för att minska efterfrågan i ekonomin och på så sätt förmå prisökningstakten att avta. Nu ser vi tydliga tecken på att så har skett. I Sverige är vi på väg att under den närmaste tiden komma nära inflationsmålet. Det gör att räntetoppen är nådd och att räntorna kommer falla tillbaka under loppet av 2024–2025.
Det höga ränteläget har pressat hushållen och haft effekt på konjunkturen i många branscher. Sannolikt är dock den fulla effekten av Riksbankens räntehöjningar ännu inte nådd. Gradvis drabbas en allt större andel av bolånetagarna av de höga räntorna. Effekterna av det högre ränteläget på konjunkturutvecklingen i stort kommer därför med viss eftersläpning.
Konjunkturen är redan svag i många delar av ekonomin. Bostadsbyggandet har fallit betydligt och utsikterna är alltjämt dystra i denna del av byggsektorn. Konkurserna har börjat öka och riskerna för spridningseffekter till övriga delar av ekonomin är påtagliga. Den svenska ekonomin krymper därmed både i år och 2024. Lågkonjunkturen fördjupas och det dröjer till 2025 innan konjunkturen mer tydligt börjar förbättras.
Arbetsmarknaden har länge visat sig motståndskraftig mot försämrade konjunkturutsikter. Att arbetslösheten inte ökat än beror till viss del på att företag inte gjort sig av med personal i tron att konjunkturen snart vänder, så kallad labour hoarding. Den senaste tiden har vi dock börjat se tecken på att även arbetsmarknaden försvagas. Varslen ökar, vakanserna sjunker och allt fler företag har tvingats i konkurs. Det gör att sysselsättningen försvagas framöver och arbetslösheten stiger gradvis, i takt med att konjunkturen försvagas. Det finns dock en hel del risker förknippade med den framtida arbetsmarknadsutvecklingen. Två sådana tickande bomber för den svenska arbetsmarknaden beskrivs i denna konjunkturrapport - labour hoarding och de tillfälliga skatteanstånden.