Upphandling och immaterialrätt
Offentlig upphandling är en central del i ekonomin. Offentliga aktörer, som myndigheter och kommuner, utannonserar varje år 18 500 upphandlingar till ett värde av knappt 800 miljarder kronor. I dessa siffror ingår inte det som kallas för direktupphandling. En kommun upphandlar varor och tjänster för 25 % av sin budget, i genomsnitt.
Det är väldigt många olika saker som kan vara föremål för offentlig upphandling. Det kan handla om allt från vardagliga varor som pennor till avancerade IT-tjänster.
Immaterialrättigheter aktualiseras i många typer av upphandlingar. Det handlar om allt från vem som äger rätten till ett datorprogram till vem som kan söka patent för det som är resultatet av en innovationsupphandling. Syftet med denna skrift är att öka kunskapen kring immaterialrättsfrågorna för alla olika typer av professioner i upphandlingsförfarandena.
För de som är involverade i upphandling är det dock inte de immaterialrättsliga reglerna i sig som behöver stå i centrum. Allra viktigast är hur det i avtalen styrs vem som får göra vad. Syftet med denna skrift är att visa vilka konsekvenser olika vanliga skrivningar om immaterialrätt får för konsekvenser vid offentlig upphandling.
Det kan också i det här sammanhanget vara värt att påminna om att det för olika centralt framförhandlade avtal som omfattar immaterialrättigheter. Hit hör till exempel avtalen med Bonus Copyright Access som innebär en avtalslicens för kopiering av upphovsrättsligt skyddade verk på skolor och lärosäten.
Hit hör också avtalslicenser med STIM och SAMI som handlar om ersättning för musik som spelas. Strukturen för avtalslicenser finns i upphovsrättslagen och själva villkoren för de offentliga aktörerna i de här fallen förhandlas fram centralt. Till villkoren hör till exempel ersättningsnivåer och omfattning.
Tanken är att denna skrift ska kunna tjäna som stöd för båda sidor av upphandlingsprocessen:
Upphandlande myndigheter och leverantörer. Det är lika viktigt för båda sidor att de fullt ut förstår vad olika skrivningar om immaterialrättigheter får för inverkan på hela avtalsrelationen.
Det är lika illa att göra för omfattande rättighetsförvärv i onödan som att göra för små rättighetsförvärv. Allra bäst är om det finns en tydlig plan för vilka typer av avtalsvillkor som lämpar sig för vilken situation och också en plan för om, och i så fall hur, stora rättighetsförvärv ska påverka prislappen.
En del av syftet är också att sätta in immaterialrätten i just det här sammanhanget, så att de som arbetar med immaterialrättsfrågor förstår de särskilda förutsättningarna i just upphandlingssituationen. Det är därför själva upphandlingsprocessen beskrivs så att det blir tydligt hur offentlig upphandling skiljer sig från andra typer av sätt att sluta avtal.
Svenskt Näringsliv har tagit fram skriften eftersom det enligt vår uppfattning finns brister i kunskapen om immaterialrätt hos både leverantörer och myndigheter. För att kunna göra medvetna val behöver båda parter lära sig mer om de särskilda förutsättningar som gäller kring immaterialrättsliga avtalsvillkor.
Vårt mål är att den offentliga upphandlingen ska tillgodose myndigheternas behov på ett så effektivt och rättssäkert sätt som möjligt. En del av detta är att de immateriella rättigheterna behandlas både effektivt och rättssäkert. Ett annat viktigt mål från vår sida är att näringslivet hela tiden ges möjlighet att utvecklas och att innovationskraften som finns får förutsättningar att blomma. Leverantörer som inte fullt ut förstår konsekvensen av olika skrivningar i samband med offentlig upphandling kan riskera att inte längre kunna använda sådant som de själva tagit fram.
