Ny myndighetsstruktur för finansiering av forskning och innovation (SOU 2023:59) och Statlig forskningsfinansiering Underlagsrapporter (SOU 2023:19)

Ökade offentliga medel till universiteten under de senaste mandatperioderna, via direkt finansiering till lärosäten och via forskningsråd, har inte lett till ett förväntat kvalitetslyft. En stor del av förklaringen står att finna i den reformbrist som länge präglat svensk forskning. Det gäller inte minst forskningsfinansieringen. Den nuvarande organisationen är över 20 år gamla och togs fram under helt andra förutsättningar i en annan tid.

Svenskt Näringsliv delar utredarens bild av att forskningsfinansieringen i Sverige är både spretig och fragmentiserad. Sverige har många forskningsfinansiärer, inte minst i en nordisk jämförelse. De forskningsfinansierande myndigheterna har idag vitt skilda system med olika upplägg som tidsmässigt generellt inte är i linje med varandra. En bättre samordning och konsolidering av forskningsmedlen skulle ge en hävstångseffekt och kraftigt minska den administrativa bördan. Det frigör pengar som i stället kan gå till mer forskning.

Ökad kraftsamling är viktigt både för att stärka forskningens excellens och för att hantera näringslivets behov inom exempelvis elförsörjning, AI och totalförsvar. Stuprör och en alltför linjär modell från fri grundforskning till innovationsstöd måste undvikas i den föreslagna strukturen. Även grundforskning kan vara behovsmotiverad och det perspektivet måste finnas med även i Vetenskapsmyndigheten. All forskning ska ges möjlighet att nyttiggöras och spridas till omgivande samhället.