Denna rapport belyser frågan hur man ska säkerställa tillräcklig kapacitet för att uppnå en tillförlitlig tillgång på el till skäliga priser i den framtida energiförsörjningen. Rapporten fokuserar på incitamenten att investera i ny elproduktion, identifierar styrkor och svagheter med den nuvarande marknaden och kommer med föreslag på förbättringar. Mer specifikt är ett mål med rapporten att bidra med förslag på hur elmarknaden ska bli mer samhällseffektiv.
Den nordiska elmarknaden byggde ursprungligen på energy-only principen, vilket innebär att elbolagen endast får betalt för den el de producerar och kunderna endast betalar för den el de förbrukar. I teorin ska detta ge marknaden tillräckliga incitament att företa de investeringar som behövs för att säkerställa en kostnadseffektiv och tillförlitlig elförsörjning. En kostnadseffektiv elförsörjning innebär som oftast att det är en optimal blandning av olika produktionsteknologier, såsom kärnkraft, vattenkraft och förnybart, som minimerar den totala produktions- och investeringskostnaden. Den ursprungliga marknaden hade dock svagheter. Exempelvis fick marknaden inga prissignaler om var i Sverige behovet av ny kapacitet var som störst eftersom landet utgjorde ett enda elområde med ett enhetligt elpris. Indelningen i fyra elområden år 2011 var en förbättring, men inte tillräcklig effektiv. Sverige bör därför delas in i ytterligare elområden, med särskilt fokus på att synliggöra den ökande risken för resursbrist i storstadsområden.
Resursbrist uppstår på Elspot när utbudet inte är tillräckligt för att täcka efterfrågan. Tidigare sattes priset i sådana situationer till det högsta säljbudet på Elspot. Detta gav särskilt svag lönsamhet att investera i sådan toppkraft som används i situationer med resursbrist då dessa anläggningar endast fick ersättning för sina rörliga kostnader. Numera sätts priset lika med pristaket på Elspot i situationer med resursbrist. Denna ändring torde stimulera till ökade investeringar, inte minst i toppkraft. Även ökad integration av marknaderna kommer öka priset på el i Sverige. Ökade priser på utsläppsmarknaden EU-ETS har samma effekt. Dessa prisökningar gynnar också investeringar i ny elproduktion i Sverige.
Förslagen i ovan och fler i rapporten bidrar till att öka effektiviteten, förbättra incitamenten att investera och öka tillförlitligheten i elförsörjningen, men det är fortfarande osäkert om detta är tillräckligt. Ett problem med energy-only marknader är om pristaket sätts för lågt för att stimulera tillräckliga investeringar. Orsaken till varför länder sätter ett lågt pristak, kan vara att begränsa bolagens marknadsmakt, konsumenternas prisrisk, eller att väldigt höga priser är politiskt kostsamma. Numera sätts pristaket på elbörserna av EU, men det är ändå osäkert om det är tillräckligt högt. Investeringscykler, teknikskiften och regeländringar kan leda till ändringar i kapaciteten som under en övergående period innebär förhöjd risk för elbrist vilket innebär att bortkoppling av kunder kan bli nödvändig. Det kan alltså finnas skäl att komplettera marknaden med någon sorts investeringsstöd för att säkra tillförlitligheten i elförsörjningen. I vanliga kapacitetsmekanismer får elbolagen ersättning för att tillhandahålla viss kapacitet en given period oavsett om de anläggningar som får ersättning sedan används eller inte. Kapacitetsbetalningar betalas i regel ut i proportion till anläggningarnas kapacitet.
Det är högst osäkert om det är samhällsoptimalt för Sverige att införa en kapacitetsmekanism. Det är inte heller säkert att EU kommer tillåta detta, då sådana mekanismer endast kommer godkännas om landet kan visa att de behövs för tillförlitligheten i elsystemet. Men om så är fallet, torde den mest effektiva mekanismen vara en strategisk effektreserv. Effektreserven utgör ett relativt litet ingrepp då det mesta av investeringarna fortfarande bestäms på marknadsmässiga villkor. Däremot är det risk att effektreserven sätts för högt eftersom upphandlingskostnaden enkelt kan vältras över på kunderna i form av ökade nättariffer.