Rapporten beskriver erfarenheterna av hur byggandet av Botniabanan, mellan Nyland och Umeå, organiserades i fråga om organisation och finansiering.
De centrala frågorna är om projektmodellen bidrog till att förbättra kostnadskontrollen, dvs. incitament att bygga så kostnadseffektivt som möjligt men också att upprättade tidplaner hölls för att undvika förseningar.
Erfarenheterna av Botniabanan AB är intressanta utifrån att projektmodellen utgör ett exempel för hur Sverige tidigare har valt att organisera genomförande av ett nationellt infrastrukturobjekt, i detta fall en ny järnvägssträckning.
Rapporten är framtagen inom Svenskt Näringslivs projekt Infra2050.