Att kunna mäta kostnader för brott är nödvändigt för att kunna bedöma värdet av olika policyåtgärder.
Samhällskostnaderna för brottslighet är betydande, internationella studier har skattat kostnader till mellan 2,7 och 10 procent av BNP.
HUI Research har på uppdrag av Svenskt Näringsliv skattat företagens kostnader för brottslighet till 55 miljarder, men denna uppskattning är sannolikt för låg.
En genomgång av riksdagsdebatter och motioner under perioden 1977–2017 visar att det inte finns något generellt samband mellan anmälda brott och vad som tas upp i riksdagen.
Andra faktorer än faktisk brottslighet kan antas styra vad som politikerna tar upp. Sådana faktorer kan exempelvis vara brottskategorier som uppmärksammas i media eller enskilda spektakulära händelser.
I den mån brottsbekämpningsinsatser påverkas av vad politiker signalerar är viktigt riskerar detta att leda till att andra brott än de som orsakar de största kostnaderna för samhället prioriteras.
Många mängd- och vardagsbrott (skadegörelse, inbrott, bedrägerier m m) förekommer endast i begränsad utsträckning i motioner och riksdagsdebatter.
Det finns behov av att i den officiella statistiken särskilja brott begångna mot företag och enskilda, det är också enkelt uppnått med skilda brottskoder.
Det finns behov av bättre data över företags faktiska brottsutsatthet; eftersom företags anmälningsbenägenhet för flera vanliga brottstyper kan förväntas vara låg bör systematiska enkätundersökningar (motsvarande NTU) genomföras även med företag.