• Industrispionage och cyberangrepp kan på goda grunder anses orsaka näringslivet mycket stora kostnader, och stora andra ekonomiska förluster, varje år.
• Många företag är en del av den samhällskritiska infrastrukturen.
• De flesta företag (och också andra organisationer) saknar ekonomiska och personella resurser för att på ett adekvat sätt möta de säkerhetsutmaningar som följer med det digitaliserade samhället.
• Hotet om industrispionage och förekomsten av cyberangrepp är vardag för alla stora företag. Cyberangreppen bedrivs i närmast industriell skala, och kan närmast jämföras med en aldrig avtagande flodvåg som nöter på företagens it-infrastruktur.
• Om Sverige ska kunna möta de tekniska och ekonomiska utmaningar som ett digitaliserat samhälle innebär så måste den svenska staten och dess myndigheter börja inse dessa utmaningars vidd, och vidta lämpliga och effektiva åtgärder.
• Det som nu krävs är att staten snarast:
- Ger det nationella centrumet för cybersäkerhet större resurser och klart mandat att arbeta operativt – också för skydd av svenska företag. På lite längre sikt måste någon form av funktion inrättas, med det uttryckliga syftet och tillräckliga resurserna för att i praktisk handling stötta hela det svenska civilsamhället i kampen mot cyberbrottsligheten.
- Göra det möjligt att sekretesskyddat inhämta information från näringslivet om pågående och nya hot, samt att delge näringslivet adekvat och korrekt information även om detta innebär en ändring av de svenska sekretessbestämmelserna.
- Stärka polisens resurser för att kunna ingripa mot cyberbrottslighet.
- Öka antalet utbildningsplatser för it-säkerhet.