Hälften av alla som jobbar i Sverige tjänar mindre än medianlönen. Men för arbetskraftsinvandrare vill regeringen införa ett medianlönekrav – trots att företag i nästan alla branscher, oavsett löneläge, skriker efter medarbetare. Konsekvensen av regeringens förslag är att ännu fler företag kommer att få det svårt att hitta medarbetare. I förlängningen ger det stora samhällsekonomiska konsekvenser.
Regeringens förslag bygger på ett feltänk. Det betyder i praktiken att alla som har yrken där lönen är lägre än medianlönen är okvalificerade. Jobb inom dessa yrken ska svenska medborgare ta, medan till jobb inom yrken med högre lön ska tredjelandsmedborgare kunna anställas. Det innebär, förenklat, att regeringen menar att yrken som kock, elektriker och systemtekniker inte är kvalificerade.
Men inte nog med det. Systemet är motsägelsefullt. Regelverket utgår från en lönenivå, medan Migrationsverkets handläggning utgår från individens utbildningsnivå. Men varken lönen eller utbildningsnivån kommer att vara grunden för den myndighetsbaserade behovsprövning som ska göras för eventuella undantag från lönekravet. Det har också, sedan lönegolvet på 80 procent av medianlönen infördes, visat sig att Migrationsverket återkommande nekar arbetstillstånd för individer som har fått lönehöjningar för att uppnå lönegolvet.
Svenskt Näringsliv menar att det vore mer logiskt och betydligt enklare att utgå från företagens behov av kompetens och att lönen följer svenska kollektivavtal.
Med det nya systemet får staten mer kontroll över företagens rekryteringsprocesser, trots att företagarna själva är de som bäst vet vilket behov av arbetskraft de har. Samtidigt kommer det nya regelverket att drabba den svenska lönebildningsmodellen och förändra ett system som har varit framgångsrikt och givit svenska arbetstagare en reallöneutveckling under nästan tre decennier.
Systemet är med andra ord ogenomtänkt och ett hopkok av dåliga åtgärder.