Till följd av coronapandemin övergick landets lärosäten och gymnasieskolor, och på en del håll även högstadiet, till att bedriva undervisning på distans. Omställningen skedde mycket snabbt och någon längre förberedelsetid fanns inte. Pandemin satte hela utbildningsväsendet på prov vad gäller förmågan att nyttja digitaliseringen och uthålligt hålla uppe motivationen och kvaliteten på undervisningen. Om detta fallerar riskerar elever och studenter att lämna utbildningen med bristfälliga kunskaper, vilket riskerar att få effekter på genomströmningen och anställningsbarheten. Samtidigt är det största tillväxthindret för svenska företag att de har svårt att hitta medarbetare med den kunskap och de kompetenser som behövs.
Tillgången till teknik och studiero i hemmet, svårig heten att genomföra undervisning och prov, försämrad elev och studenthälsa samt bristande digital kompetens bland lärarna är vissa av de utmaningarna som har identifierats. Ett resurstilldelningssystem som missgynnar livslångt lärande samt misslyckandet att genomföra nationella prov och högskoleprov har kommit upp till ytan under pandemin och är tydliga framtidsutmaningar. Många ser dock möjligheter och pekar på digitaliseringens flexibilitet, som kan öka tillgängligheten till utbildning och underlätta möjligheten till fort och vidareutbildning.
Den här rapporten diskuterar utbildningssystemets förutsättningar att tillvarata digitaliseringen samt några resultat och erfarenheter som övergången till distansundervisning under pandemin har lett till. Ett antal policyförslag presenteras för att utbildningssektorn i Sverige på ett ännu bättre sätt ska kunna dra nytta av digitaliseringens möjligheter.