Sverige har länge utmärkt sig som en liten kunskapsintensiv exportekonomi. Företags förmåga att tillvarata kompetens och skapa ett reellt ekonomiskt värde har varit avgörande för svensk ekonomisk tillväxt. Högre utbildning har varit väsentlig för utvecklingen.
Sverige har stora samhällsutmaningar. Arbetsmarknaden förändras, många saknar egen försörjning och samtidigt råder kompetensbrist. Ett av fyra rekryteringsförsök bland Svenskt Näringslivs medlemsföretag misslyckas helt på grund av att det inte finns medarbetare med rätt kompetens att rekrytera. Så mycket som 70 procent av företagen tycker att det är svårt eller mycket svårt att rekrytera till positioner som kräver högskoleutbildning. Kompetensbristen försvårar klimatomställningen, inte minst enligt stora delar av industrin och samhällsbyggnadssektorn. Utmaningarna att hitta rätt kompetens finns i hela landet, i samtliga branscher och i alla typer av företag. Kompetensbrist blir ett tillväxthinder och försämrar Sveriges konkurrenskraft, innovationsförmåga och välstånd.
Näringslivets behov av vass kompetens ställer krav på hög kvalitet och relevans i den högre utbildningen. Men högre utbildning är ett underreformerat, underdiskuterat och underförstått område. Det behövs reformer och resurstilldelningssystemet behöver ses över.
Svenskt Näringsliv har samlat en liten grupp experter för en mångfacetterad diskussion där nya modeller för resurstilldelning inom högre utbildning har utforskats och diskuterats. Dessa diskussioner har varit oerhört viktiga för framtagandet av förslagen i denna rapport, men det är Svenskt Näringsliv som står bakom dessa.
I rapporten presenteras Svenskt Näringslivs förslag till ett nytt system för resurstilldelning till högre utbildning samt ett underlag för den fortsatta diskussionen om prioriteringar inom den högre utbildningen.
Målet är ett resurstilldelningssystem för högre utbildning som bättre tillgodoser näringslivets kompetensbehov genom såväl grundutbildning och avancerad utbildning som kompetensutveckling under ett långt arbetsliv. Dessutom måste en högskolepolicys inriktning och principer kunna möta olika perspektiv och förhålla sig till att det i varje givet ögonblick finns 450 000 studenter på lärosätena. Då kan ett nytt resurstilldelningssystem möta inte bara näringslivets intressen, utan också studenternas efterfrågan och den offentliga sektorns behov.