När de som kritiserar lärarutbildningsutredningen säger att den berövar läraren autonomi är det i själva verket sina egna positioner, revir och övertygelser de slår vakt om. Men lärarutbildningen finns inte till för att försörja lektorer, docenter och professorer i utbildningsvetenskap. Utbildningen finns till för de blivande lärarna och för eleverna i den svenska skolan. Och det är för deras skull som reformen måste förmå att rucka själva grunden för utbildningen.
Lärarutbildning ska stöpas om och läraryrket förändras, det är utredningsdirektivens tydliga avsikt och strävan. Auktoritet, solida ämneskunskaper och undervisningsskicklighet byggd på evidens ska utgöra yrkets främsta signum. Dessa huvudkomponenter för den skicklige lärarens tillblivelse, särskilt aspekter av disciplin och kognition, har lärarutbildningarna och Skolverket systematiskt tonat ner betydelsen av. Detta faktum bör påverka vilka institutioner och myndigheter som får i ansvar att genomföra övergången.
I denna essä beskrivs viktiga grundförutsättningar för att kunna reformera lärarutbildningarna och skapa utbildningar som bättre rustar blivande lärare för sitt yrkesliv.