Rapport15 november 2021

Vad kan vi lära av PISA 2018 – faktorer bakom svenska elevers resultat

Den här rapporten analyserar faktorer som kan tänkas påverka resultatskillnad- erna i PISA 2018 inom Sverige. Dessa faktorer inkluderar fristående respektive kommunalt huvudmannaskap, undervisningsmetoder, studieklimat, användning av digitala hjälpmedel, förseningar och skolk.
I PISA 2018 fortsatte de svenska resultaten uppåt. I genomsnitt har nu 67 procent av fallet sedan PISA 2000 raderats ut. Bland elever med åtminstone en förälder född i Sverige har hela fallet hämtats igen.
Debatt råder kring tillförlitligheten i Sveriges förbättringar över tid och i interna- tionellt perspektiv totalt sett. Analyserna i den här rapporten fokuserar på svenska elever och skolor som deltog i PISA 2018 och är i stort därför inte avhängiga denna debatt.
Rapporten finner att elever i fristående skolor presterade bättre än elever i kommunala skolor med statistiskt säkerställd marginal i PISA 2018, både innan och efter att man justerar för elevernas bakgrund. Efter justering för en rad bakgrundsvariabler uppgår skillnaden till 10–13 PISA-poäng, vilket ungefär motsvarar inlärningen som sker under en tredjedel av ett läsår.
Rapporten finner också att flera faktorer som även varierar inom skolor är associerade med PISA-resultaten, när man justerar för elevers bakgrund och skola: undervisning som anpassas till elevernas förutsättningar samt lärarstöd, feedback och bättre studieklimat är associerade med bättre resultat – medan förseningar och skolk är associerade med lägre resultat.
Intressant nog är digitala hjälpmedel som används i klassrummet positivt relate- rade till elevers resultat, samtidigt som digitala hjälpmedel som används utanför klassrummet är negativt relaterade till elevers resultat.
Rapporten finner att elever i fristående skolor i genomsnitt rapporterar högre värden på flera av variablerna som är positivt relaterade till resultaten: de får mer anpassad undervisning och feedback, använder digitala hjälpmedel i klassrummet oftare samt har ett bättre studieklimat.
Samtidigt rapporterar elever i fristående skolor även högre värden på andra variabler som är negativt relaterade till resultaten: de använder mer digitala hjälpmedel generellt på skolan och utanför klassrummet, och kommer samtidigt försent och skolkar oftare.
Till sist visar rapporten hur Sverige står sig internationellt sett när det gäller de skolpolitiska faktorerna som varierar inom skolorna och som är relaterade till resultaten. Även om man naturligtvis bör vara försiktig med att dra alltför starka slutsatser av dessa jämförelser, tyder de på att det finns utrymme att förbättra PISA-resultaten genom att påverka dessa faktorer i rätt riktning.