Offentliga upphandlingar syftar till att åstadkomma avtal. Innehållet i sådana avtal är viktiga, om inte annat av det enkla skälet att offentlig upphandling omsätter väldigt mycket pengar. Och det är våra- skattebetalarnas pengar.
Avtalsinnehållet består av en beskrivning av avtalsobjektet och av de övriga villkor som gäller för leveransen. Nästan alla sådana villkor fördelar risker mellan avtalsparterna. Eftersom risker i princip är kostnader, påverkar valet av avtalsreglering priset för leveransen.
Avtalsobjektet är anledningen till att det alls blir en upphandling och alls blir ett avtal. Beskrivningen av avtalsobjektet är därför det enskilt viktigaste villkoret i varje upphandling och i varje avtal. Den del av villkoren som beträffande offentliga upphandlingar brukar benämnas kommersiella villkor är inget annat än resten av avtalsvillkoren, eller snarare vad som är tänkt att bli resten av avtalsvillkoren.
Offentlig upphandling syftar till att tillgodose den upphandlande myndighetens behov. Det är därför nödvändigt att myndigheten inför en upphandling inventerar och klargör sina behov, så att den vet vad en ska köpa. En sådan investering innebär också att myndigheten får underlag för att utforma de kommersiella villkoren, eftersom de syftar till att stödja och tillgodose behoven. De kommersiella villkoren ska kommunicera myndighetens behov till leverantören och ge leverantören ändamålsenliga incitament för att tillgodose dem.
Kommunikation förutsätter att mottagaren förstår vad man vill ha sagt. Det ställer krav på den som utformar bl. a. kommersiella villkor. De bör därför utformas med beaktande av den generella tolkningsnorm som gäller inom avtalsrätten. De ska utformas så att den förnuftig person av samma slag som leverantören under motsvarande förutsättningar förstår vad som avses. Det enkla är därför nästan alltid det bästa.