En ny kursplan i matematik – hur den skulle kunna se ut och varför
Enligt Tidö-avtalet avser regeringen att reformera skolans styrdokument (läroplaner, kursplaner och ämnesplaner) ”i enlighet med barns kognitiva utveckling” och med ”ökat fokus på inlärning, färdigheter samt fakta och ämneskunskaper”. Vad som står i skolans styrdokument har betydelse för vad som händer i skolan. Detta gäller även undervisning och lärande. Inom det området är ämneskursplanernas design viktig, vilket såväl internationell som nationell forskning har visat.
I denna rapport diskuteras hur en framtida svensk kursplan i matematik kan se ut. Dels genom en genomgång av relevant internationell forskning om styrning och kursplaners design: en genomgång som belyser vikten av mer detaljerade kursplaner och vad de kan förväntas åstadkomma. Dels genom en jämförande undersökning av samtida kursplaner i matematik i Sverige, Singapore, England och Estland.
Forskning om styrning av skolämnen, undervisning och lärande understryker vikten av ”curriculum gemensam förståelse av ämnesundervisningens syfte och innehåll samt att de drar åt samma håll. Ett sätt att uppnå detta är genom mer detaljerade nationella ämneskursplaner, men det förutsätter också att dessa accepteras av olika aktörer i skolsystemet.
Kursplanerna i matematik från Singapore, England och Estland är exempel på kursplaner med betydligt mer utförliga och precisa beskrivningar baserade på ämnesspecifika uttryck och begrepp. I jämförelse med den svenska kursplanen i matematik står det klart att den svenska har en mycket enkel konstruktion vad gäller att koppla ihop matematik med förmågor och att beskriva progression – det görs i mycket liten utsträckning. I Sverige lämnas således besluten i dessa frågor i högre grad till skolans många andra aktörer.
Den jämförande undersökningen av kursplanerna ger alltså konkreta exempel på olika vägar som utvecklandet av en ny svensk kursplan i matematik kan följa. Därtill står det klart att dessa vägar kräver förberedelse, planering och skrivtekniskt kunnande gällande matematik, förmågor och progression. Förmodligen kommer förberedelse- och planeringsfaserna vara viktiga för att nå curriculum coherence. Om regeringen till exempel tänker sig en ännu mer kunskaps orienterad kursplan i matematik med mer fokus på ämneskunskaper, måste den förstå att det kan göras på flera olika sätt. Vill regeringen ha någon annan typ av design på kursplanen än dagens, bör den kommunicera det med berörda skolmyndigheter – inte minst med dem som blir satta att skriva kursplanen. Och slutligen: Vill regeringen behålla nuvarande design på de nationella kursplanerna, bör den kunna svara på varför det är bra att andra aktörer har så stort inflytande i frågor som rör progression och kopplingen mellan matematik och förmågor.
