Stora skillnader i självförsörjning mellan utrikes och inrikes födda 

Bland inrikes födda så försörjer sig åtta av tio genom eget arbete, medan färre än sex av tio utrikes födda är självförsörjande. Särskilt svårt är det för utrikes födda kvinnor, där endast hälften försörjer sig genom eget arbete.

– Den låga självförsörjningsgraden bland utrikes födda kvinnor vittnar om hur långt vi har kvar till en fungerade integration. Det här är ett problem för dessa kvinnor, som är beroende av andra och inte kommer in i samhället, men också för skattebetalarna, som bär kostnader för utanförskapet. Vi vet också att utanförskap ofta går i arv och att dessa kvinnors barn har sämre förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden än andra barn, säger Johan Lidefelt, nationalekonom på Svenskt Näringsliv.

Det finns också stora variationer i självförsörjningsgrad beroende på om personer är födda i Sverige, i västvärlden eller utanför västvärlden, vilket bland annat speglas i Entreprenörskapsforums rapport ”Grad av självförsörjning beroende på ursprung, utbildning och vistelsetid i Sverige”. I rapporten mäts självförsörjning som skillnaden mellan inbetalade inkomstskatter och erhållna bidrag och andra sociala transfereringar under ett års tid. Om skillnaden är positiv är skattebidraget större än erhållna transfereringar och personen ses som självförsörjande.

Rapporten visar att självförsörjningsgraden är särskilt låg bland personer som är födda utanför västvärlden, då 73 procent inte kunde försörja sig själva genom arbete i vuxen ålder år 2016. För personer födda i Sverige var motsvarande siffra 37 procent.

Det finns också skillnader i hur självförsörjningen ser ut över livscykeln, då inrikes födda i snitt var självförsörjande under 27 år av livet, medan motsvarande tidsspann för utrikes födda från andra västländer var 20 år. Personer födda utanför västvärlden var i snitt aldrig självförsörjande, oavsett ålder.

Enligt Johan Lidefelt och kollegan Maria Mikkonen, även hon nationalekonom på Svenskt Näringsliv, försvåras inte bara integrationen av en låg självförsörjningsgrad utan det försämrar även Sveriges konkurrenskraft.

– När alltför få människor inte kan försörja sig genom eget arbete påverkas också den ekonomiska utvecklingen. Det skapar ett tydligt tryck uppåt på kostnaderna, bara den direkta kostnaden av att människor får bidrag och ersättningar i stället för att jobba motsvarar 270 miljarder kronor per år. Fler behöver bli självförsörjande – och under en längre del av livet. Inte minst i ljuset av den demografiska utvecklingen när färre ska försörja fler, säger Maria Mikkonen.