Ny transportplan väcker förhoppningar men mycket återstår

Trafikverket har presenterat den nya nationella transportplanen för åren 2018-2029. Totalt satsas drygt 622 miljarder kronor under perioden, en ökning med cirka 100 miljarder från föregående planperiod. Trafikverket föreslår nu en lång rad projekt som ska prioriteras inom denna ekonomiska ram.

Generellt innehåller planen många positiva inslag men detaljerna behöver analyseras ytterligare. Övergripande är det positivt att planen fokuserar på de helt nödvändiga satsningarna för att åtgärda akuta flaskhalsar och drift, underhåll och reinvesteringar i det befintliga systemet. Även planens fokus på de stora stråken bör lyftas fram. Strukturerade satsningar på spårbyten och omledningskapacitet är positiva, inte minst för den järnvägsberoende basindustrin.

Fler intressanta förslag från Trafikverket är att stärka näringslivet genom att öka infrastrukturens bärighet för att kunna ta tyngre och längre transporter på väg och järnväg. Det föreslås även en näringslivspott med pengar för att stärka näringslivets och tågoperatörernas inflytande på prioritering av smärre åtgärder. Intressanta och positiva förslag som behöver analyseras mer i detalj.

En nyhet är att planen förhåller sig till ett antal, av regeringen, prioriterade utmaningar. Exempel på utmaningar är en omställning till fossilfrihet, ett ökat bostadsbyggande, användning av ny teknik och förstärkt sysselsättning. Detta är intressant och behöver analyseras vidare.

Gällande den omdebatterade höghastighetsbanan föreslår Trafikverket en etappvis utbyggnad med hastigheter upp till 250 kilometer i timmen. Det är förståeligt med tanke på de politiska direktiv som Trafikverket fått från regeringen: att finansiera detta inom ramen för ordinarie budget och bygga ut i den takt som ekonomin tillåter.

Faktum kvarstår. Stora investeringar behövs i närtid till drift, underhåll, investeringar och trimning i den befintliga infrastrukturen, vilket behöver prioriteras i första hand. Trafikverket har med sitt förslag försökt att minska risken att ett eventuellt höghastighetsprojekt blir en ”gökunge” som tränger undan andra angelägna åtgärder i befintligt system. Diskussionen lär fortsätta.

Men trots att den nya transportplanen innefattar stora satsningar bör det ses i ljuset av ett till delar mycket hårt utnyttjat och eftersatt transportsystem, speciellt på järnvägen. En huvudorsak till eftersattheten är decennier av underinvesteringar.

Trafikverket har exempelvis tidigare sagt att pengarna som finns avsatta för underhåll på väg och järnväg i den nya transportplanen enbart räcker till att i bästa fall bibehålla standarden på dagens nivå. Inte mer.

Sverige kommer således även efter denna planperiod ha en betydande infrastrukturskuld.

För att komma till rätta med infrastrukturskulden krävs att investeringsvolymen långsiktigt hålls uppe på en tillräcklig nivå, att kunskaperna om bristerna blir bättre och att de tillgängliga anslagsmedlen används effektivare än idag.

Arbetet med att finna ekonomiskt hållbara kompletterande finansieringssätt av infrastruktur bör intensifieras, givet att det ger önskad effekt i första hand i form av effektivitetsvinster.

Den nya nationella planen väcker förhoppningar men mycket återstår. Förslaget till nationell transportplan behöver analyseras mer. Svenskt Näringsliv fortsätter detta arbete.

Det är viktigt att politiken hela tiden får bättre beslutsunderlag och har uthålligheten att fortsätta på den inslagna vägen.