Utsläppsfri el krävs för en klimatsmart och digital framtid

Idag möts genomförandegruppen inom ramen för Energiöverenskommelsen. Det är en viktig grupp som har flera stora framtidsfrågor att ta tag i, för att elsystemet ska fortsätta vara en möjliggörare för framtiden. Elsystemet utmanas dock nu ur tre perspektiv.

Det första perspektivet är en kraftigt ökad elanvändning.

Sedan energiöverenskommelsen slöts sommaren 2016 har det blivit allt tydligare att elektrifiering är en helt central åtgärd för att klara klimatmålen. Det kommer att behövas betydligt mycket mer utsläppsfri el i tidsperspektivet 2045.

Bara industrins ökade behov summeras till minst 23 TWh enligt Svenskt Näringslivs egen analys av färdplanerna för fossilfrihet. Enligt en IVA-studie som presenterades i veckan kan den siffran vara snarare 52 TWh beroende på industriella vägval. Detta var inte kända fakta 2016.

Till det ska läggas transportsektorns ökade behov. Inte bara för personbilar utan även för den tunga trafiken och kanske flyget. Företag som Scania är idag tydliga med att man ser elektrifiering som en central lösning för tunga transporter, något man inte såg 2016. Vid en sådan utveckling kan behovet öka med ytterligare upp emot 20 TWh.

Samtidigt har vi en betydande andel av den idag befintliga elproduktionen som kommer behöva ersättas med ny – i samma tidsperspektiv till 2045.

Det andra perspektivet är leveranssäkerheten.

En ökad grad av elektrifiering och digitalisering av olika samhällstjänster – betalsystem, vårdtjänster, självkörande fordon – ökar behovet av hög leveranssäkerhet i elsystemet. Svenska kraftnät har larmat om effektutmaningen redan för de kommande vintrarna när Ringhals 1 och 2 läggs ner. Och effektfrågan kommer att accentueras framåt inte minst med transportsektorns elektrifiering där snabbladdning kommer att bli något som förväntas fungera – vilket momentant innebär ett högt uttag av effekt i systemet.

Det tredje perspektivet är att elnätet inte räcker till.

Allt fler svenska kommuner och regioner har tvingats säga nej till industriella etableringar och satsningar på elanvändande verksamheter som kollektivtrafik, datacenter, nya bostadsområden mm. Hur vi ska säkerställa att elnäten inte blir begränsande för framtiden är en fråga som inte alls fanns med i diskussionerna inför energiöverenskommelsen. Här är inte minst frågor kring tillståndsgivning helt avgörande.

Sammantaget finns ett antal utmaningar för elsystemet som inte fanns med i diskussionen före energiöverenskommelsen; det kraftigt ökade behovet av el, effektproblematiken såväl i det korta som det längre perspektivet, samt utmaningen att få elnätens utveckling att stämma överens med förändrad förbrukning.

Detta är frågor som behöver diskuteras på ett sansat sättinom ramen för energiöverenskommelsen, med kostnadseffektivitet och konkurrenskraft som utgångspunkt.

Då måste det också vara tillåtet att i förlängningen diskutera komplettering och utveckling av politiken. På så sätt kan vi framtidssäkra elsystemet för att bli möjliggöraren för en digital och klimatsmart framtid.