Tidningsrubrikerna som handlar om rika personers förmögenheter formuleras ofta likt krigsrubriker. Ibland, men enbart ibland, finns det en passus i texten om att personerna har skapat stora företag men det är oerhört sällan deras bidrag till vårt gemensamma välstånd tas upp på ett positivt sätt. Oftare förs det istället fram en argumentation om att när vissa personer ökar sina förmögenheter så ökar också klyftorna till de som inte tjänar bra med pengar. Vilket alltså ses som ett problem.
Nyligen har Sydsvenskan kört en artikelserie om rika skåningar. Texter med ett till synes underliggande syfte att föra fram argument för återinförda skatter på arv och förmögenhet, trots att det var en redaktionell text och inte en ledarkrönika. Och vi som kan lite om näringslivet vet mycket väl att sådana skatter verkligen inte är vägen att gå om vi vill ha ökad tillväxt och fler arbetstillfällen. Om inget annat så har vi lärt det av historien.
Den tveksamma synen på företagande – och vinst – finns att skönja på fler ställen. Häromkvällen hade ett nyhetsprogrammen i teve rubriken ”Risk att friskolor blir fler.” Det intressanta är förstås ordvalet: ”risk”. Har vi någon gång sett rubriker om att kommunala bolag – som är drivna av skattepengar – ”riskerar” bli fler? Knappast, eller hur? När offentligt ägda bolag konkurrerar med företag som befinner sig på den fria marknaden kallas det för osund konkurrens. Det bryter mot regelverken, men det sker ändå. Ändå brukar det vara de privata företagen som utmålas som suspekta.
Men samtidigt så har undersökningar visat att vi, som lever i ett land med ett av världens högsta skattetryck, faktiskt är välvilligt inställda till rikedom. I boken ”Förebilder och syndabockar – synen på rika i Sverige och sju andra länder” redovisar Dr Rainer Zitelmann att Sverige är det enda landet av sju undersökta där en klar majoritet av befolkningen motsätter sig mycket höga skatter för rika. Vad som är ännu mer glädjande är att när svenskarna i undersökningen får ranka vilka de anser förtjänar sin förmögenhet mest så hamnar entreprenörer på en förstaplats – en bra bit före idrottare och vinnare på lotterier. Det bådar gott.
Ju fler som driver sina bolag framgångsrikt och gör rejäla vinster desto bättre. Det är bättre för dem och bättre för oss alla, som får ta del av dess frukter i form av jobb och välstånd.
Att driva företag har ett stort värde i sig självt, men det genererar också många positiva bieffekter. Tänk bara på alla de innovationer i form av produkter och tjänster som skapas i företagen. Utan möjligheter till att kunna göra vinst hade vi inte haft en bråkdel av de mediciner och tekniska hjälpmedel vi idag har svårt att tänka oss en tillvaro utan. För vem investerar i intressanta start-ups om inte de som arbetat ihop pengar genom sitt entreprenörskap? Framgångsrika företagare adderar således ytterligare ett värde; ett värde som andra är villiga att betala för i en fri fungerande marknadsekonomi.
Entreprenörskap måste kunna löna sig och det står till och med i aktiebolagslagen att vinst är ett krav. Ju fler som driver sina bolag framgångsrikt och gör rejäla vinster desto bättre. Det är bättre för dem och bättre för oss alla, som får ta del av dess frukter i form av jobb och välstånd.
Jag menar att vi måste angripa fattigdomen och dess grunder istället för att jaga de som skapat en förmögenhet. Vi kan låta det bli mer attraktivt att gå från bidrag till jobb och mer lönsamt att driva företag. Vi måste hålla initiativ som inskränkningar av äganderätt och höjda skatter på kapital stången. Regelbördan måste minska och kompetensförsörjningen förbättras. Men framför allt måste vi sluta klaga på alla de som jobbar hårt för att nå framgång. Vi kan väl lära oss av dem istället så att fler blir rikare och så kanske vi kan komma bort från illusionen om att det hela handlar om ett nollsummespel. Så blir det här landet lite bättre, ett steg i taget.
Johan Dalén
Regionchef Svenskt Näringsliv Blekinge