HVB-hemmet anser att regelverket inte hänger med i samhällsutvecklingen

Diana Xhemshiti har drivit Morgården Vård & Behandling i snart fem års tid och säger att den kriminalitet som ungdomar dras in i bara blir värre och värre.

– Kriminaliteten blir råare och detta kryper naturligtvis ofrånkomligen ner i åldrarna. Den som får en plats hos oss har ofta med sig samma strategier och bemötanden som de tidigare har använt i sin vardag. Många har haft en vana att få sin vilja igenom genom verbalt eller fysiskt aggressiva metoder, säger hon.

Hon berättar att behandlingsteamet jobbar med så kallad empatisk korrigering, vilket innebär att medarbetaren i stunden ska vara tydlig, konkret och varm för att få ungdomen att ändra sitt beteende.

– Självklart jobbar vårt behandlingsteam med gränssättning, men det jobbar alltid med tanken att korrigering handlar om att hjälpa ungdomen, aldrig att straffa eller begränsa på ett sätt som inte gynnar dennes utveckling. Svårigheten är när ungdomarna möter detta med konfrontation. Det är inte ovanligt att hela behandlingsteamet kan bli anklagat av ungdomsgruppen, både som personer och medarbetare. Många ungdomar tar inte emot gränssättning, lyssnar inte på sina föräldrar, socialtjänst eller myndigheter. Det gör att arbetet i vissa fall kan bli väldigt svårt.

Får inte kontrollera droganvändning eller misstanke om vapen

Diana Xhemshiti talar gott om IVO (Inspektionen för vård och omsorg) och menar att myndighetens granskning av bland annat HVB-hem är viktig för att säkerställa att barnens rättigheter tillgodoses, men hon anser att samhället inte hänger med i utvecklingen.

– Jag kan ta två konkreta exempel. Om vi exempelvis misstänker att en av våra boende har brukat narkotika har vi endast möjlighet att erbjuda ett drogtest, något ungdomarna naturligtvis vet att de kan tacka nej till. Konsekvensen av detta är att vi inte vet hur vi ska hjälpa dem om det visar sig att de har ett narkotikabruk och det får till konsekvens att vi måste titta till dem var tionde minut för att se att de inte har påverkats negativt av den narkotika vi misstänker att de har tagit.

Det andra exemplet hon lyfter fram är om personalen misstänker att det finns vapen i något av rummen.

– Lagen tillåter inte att personalen gör en egen kontroll, utan om vi har en sådan misstanke måste vi ringa polisen som får göra en husrannsakan. Det kan låta bra i teorin, men i praktiken innebär det att misstanken förblir just en misstanke, eftersom polisen sällan har tid att hjälpa oss. Sådant skapar oro bland våra anställda, säger hon.

”Vi är framgångsrika men skulle kunna göra mer”

Diana Xhemshiti berättar att HVB-hemmet lyckas att hjälpa många och att det är förändrade liv som är det som driver henne och behandlingsteamet.

– Förra året lyckades vi hjälpa många ungdomar och det är naturligtvis det som gör att man kämpar på. Vissa av dem som har lyckats få ordning på sina liv kommer hit och berättar för de yngre om varför det är värt att verkligen anstränga sig, andra kan slå en signal och berätta hur de har det.

Nu vill hon se möjlighet till fler insatser.

– Alla måste förstå att det har hänt mycket på de sista 10-20 åren. Den grova kriminaliteten har sjunkit ner i åldrarna. Om samhället verkligen menar allvar med att man vill hjälpa dessa ungdomar tillbaka till ett fungerande liv istället för att fastna i kriminalitet kommer vi att behöva mer befogenheter för att snabbt kunna agera. Och då vet jag att jag inte bara talar för Morgården, utan också för andra HVB-hem som vill göra vad de kan för att hjälpa ungdomar på glid, avslutar Diana Xhemshiti.