Fjällhälsan vill ha rättvisa förutsättningar

Fjällhälsan är en mindre verksamhet i glesbygden med cirka 26 anställda. Trots detta bedrivs den akututrustade hälsocentralen i Hede som en aktiv åretruntverksamhet, med möjlighet till såväl röntgen som gipsning. Fjällhälsan har också filialer i Lillhärdal, Sveg och Vemdalen. Under vintersäsong finns också läkarbemanning på filialerna i Björnrike, Ramundberget och Hamra.

– Vi har en tämligen bred och avancerad verksamhet för att vara en sådan liten organisation. Vi är en allmänmedicinsk mottagning med glesbygdsprofil som utöver det som vanligen finns på en hälsocentral även vårdar till exempel multisjuka äldre som inte har hemsjukvård. Vi har även fysioterapeuter, kurator, BVC, arbetsterapeut och mödravård samt provtagning till såväl regionen som turister. Tack vare närheten till skidanläggningar där det uppstår benbrott och liknande skador, samt det långa avståndet till Östersund, är det också en nödvändighet att ha ett bredare vårdutbud än en vanlig hälsocentral. Detta gynnar alla, både våra listade patienter, stugägare och turisterna, säger Stina Hedengran, vd på Fjällhälsan.

– Intäkterna från turisterna är visserligen säsongs- och väderberoende, men är nu helt avgörande för att vi ska kunna bedriva en vårdcentral som går runt ekonomiskt. Ersättningen vi får från regionen täcker bara cirka hälften av våra kostnader. För att kunna bedriva en hälsocentral året runt med samma vårderbjudande till befolkningen krävs således betydligt högre ersättning från regionen. Vi har en åldrande befolkning som har rätt till samma vårderbjudande som andra i länet och förtjänar en bra vård som de har finansierat och betalat skatt för hela livet.

Sedan 2010 har invånarna i Region Jämtland Härjedalen haft möjlighet att själva välja vårdgivare. I dagsläget har Fjällhälsan omkring 3 230 listade patienter, varav de flesta bor i upptagningsområdet, men patienterna finns också i andra orter i länet. I den Nationella Patientenkäten får hälsocentralen högre betyg av sina patienter än regionens verksamheter på alla mätpunkter. Mycket högt betyg fås bland annat när det gäller helhetsintryck och om patienten ansåg att behovet av vård/behandling blivit tillgodosedd.

– Vårdvalet är en fantastisk möjlighet, men ställer också viktiga krav på alla vårdgivare att erbjuda en kvalitativ och bra vård. Om man inte levererar den vård som patienten efterfrågar har han eller hon möjlighet att välja en annan vårdgivare. Det flyttar makten till patienten – är man inte nöjd kan man välja om.

Orättvisa förutsättningar drabbar patienten

En grundprincip i vårdvalssystemet är att den ekonomiska ersättningen följer medborgaren och att privata och offentliga vårdgivare behandlas lika. På Region Jämtland Härjedalens hemsida står att läsa ”De hälsocentraler som tecknar avtal med Jämtland Härjedalen får lika uppdrag och ersättning oavsett om de drivs i offentlig eller privat regi”. Enligt Lisa Sjöö ser det inte ut så i verkligheten.

– När regionens egna verksamheter går med underskott kompenseras de ekonomiskt av regionen, vilket i sig inte är något märkvärdigt. Men om ersättningen ska vara lika så bör också de privata verksamheterna kompenseras i samma utsträckning. Vi får dock endast en del av denna ersättning och den betalas ut väsentligt mycket senare, ibland upp till två år senare, vilket naturligtvis komplicerar saker och ting för oss. Vi får således inte samma förutsättningar att planera och investera i vår verksamhet. Men primärt är det mer orättvist för patienten som riskerar att bli ”diskriminerad” och få en lägre peng beroende på val av vårdgivare. Detta är inte okej enligt hälso- och sjukvårdslagen, säger Lisa Sjöö.

Fjällhälsan är en ideell ekonomisk förening där allt eventuellt överskott går tillbaka in i verksamheten. Detta innebär också att det inte finns någon som kan gå in och täcka upp för ekonomiskt tuffa perioder.

– Vi är dock vana att arbeta med knappa resurser och gör vad vi kan för att få det att fungera, eftersom vi inte har något annat val. Regionen skulle ju inte skjuta till pengar om det var vi som gick med underskott, fortsätter hon.

Fjällhälsan har tillsammans med andra privata vårdgivare i länet försökt föra en dialog med regionledningen, där de framfört sin kritik mot systemet med underskottskompensation samt andra förändringar som regionledningen avser genomföra.

– Vi förstår ärligt talat inte varför man vill ge oss sämre förutsättningar att bedriva vår verksamhet. Vi är inte och har inte heller varit en ekonomisk belastning för regionen, då vi står hela den ekonomiska risken. Dessutom erbjuder vi en grundläggande samhällsservice i områden där regionen har dragit sig tillbaka, Stina Hedengran.

Utöver oron för själva vården och verksamheten är Lisa Sjöö och Stina Hedengran bekymrade över vad en nedlagd hälsocentral skulle innebära för bygden.

– Vår bild är att hälsocentralen spelar en mycket viktig roll för befolkningen i vårt närområde, men också för turistverksamheter och företag i stort. Främst handlar det om att säkerställa att alla som vistas och bor i området ska ha möjlighet rätt till vård. Fjällhälsan hade ju inte funnits om dåvarande landstinget inte dragit sig tillbaka för 18 år sedan. Det vore därför bedrövligt om regionen återigen fattar beslut som gör att Hede- och Vemdalsområdet blir utan vårdcentral en andra gång, avslutar Lisa Sjöö.

Detta kan dessutom riskera att ytterligare utflyttning sker från bygden, vilket då medför att regionen även tappar invånare och det blir ännu mindre skatteintäkter för att finansiera vården. Konsekvenserna riskerar således att bli stora. Förstår verkligen regionledningen det, frågar sig Stina Hedengran.

Lokala näringslivet oroat

Niklas Persson är vd för Hede Kött & Chark AB och ordförande i Hede Företagargrupp. Han är orolig för vad som kommer att hända om vårdcentralen försvinner.

– Regionen försöker väl komma till rätta med sin dåliga ekonomi, även om det är svårt att se hur en nedlagd fungerande vårdcentral ska hjälpa till med det. En vårdcentral som dessutom är väldigt populär. Och det är naturligtvis trist att landsbygden ska drabbas av detta. Skulle vi tappa både vårdcentralen och ambulansstationen har vi plötsligt sju mil till närmsta vårdmottagning. Det är väldigt långa avstånd, särskilt under vintern. Extra bekymmersamt blir det naturligtvis för alla äldre som bor här, säger han.

Han får medhåll från Bo Magnusson, som bor i Vemdalen och driver Sörfjäll Mark AB.

– Vårdcentralen är helt avgörande för både bygden och turismen. Utan den här inrättningen är jag övertygad om att många turister skulle överväga att välja andra turistmål. Skidturisterna är naturligtvis medvetna om risken för olyckor och det är något många tar med i beräkningen vid val av turistort. Den betjänar så många fler än oss som bor i området. Det är så att man ställer sig själv frågan om regionen vet vad den här vårdcentralen faktiskt betyder för bygden, säger han.

Regionen kan inte tillmötesgå önskemålen

Bengt Bergqvist (S) är regionstyrelsens ordförande i Region Jämtland-Härjedalen. Han förstår de privata utförarnas önskemål om förändrad underskottskompensation, men menar att det inte är ekonomiskt möjligt för regionen att tillmötesgå dem. Han säger dessutom att regionen redan kompenserar privata utförare i högre grad än andra regioner i landet.

– Vi är den enda region som faktiskt kompenserar de privata utförarna för de underskott som uppstår i regionens egna verksamheter. Enligt det nationella regelverket behöver vi inte ens göra det, men regionfullmäktige har beslutat att vi ska göra det. Vissa utförare kan behöva kompensationen för att verksamheten ska gå runt, medan andra använder den till utdelning, säger Bengt Bergqvist.

– Jag förstår mycket väl att de privata utförarna vill ha ersättningen mycket tidigare, men det är inte ekonomiskt möjligt för oss. Vi går med stora underskott och kan inte öka budgeten i vårdvalssystemet, därför måste vi istället kompensera utförarna i kommande års budget, vilket också är förklaringen till varför utbetalningen dröjer, fortsätter han.

Bengt Bergqvist menar också att det nuvarande systemet ställer till problem för regionen.

– Vi har helt andra krav på oss än de privata utförarna. Om ett företag vill starta en vårdcentral i ett område och därefter går i konkurs eller lägger ner av andra anledningar, då är vi som region enligt sistahandsansvaret skyldig att täcka upp för det vårdbehov som den privata utföraren har stått för.

– Våra privata utförare gör ett bra jobb, men det går inte att förbise systemets konsekvenser. Det finns också stora skillnader mellan utförarna. Föreningsdrivna verksamheter täcker ofta upp på lokalorten, medan aktiebolagen har en annan målsättning och etablerar sig där det finns ett gott patientunderlag med syfte att tjäna pengar. Konsekvensen blir då att vi i regionen får ta hand om de ekonomiskt svårare områdena. Utförarna har helt olika förutsättningar men ska behandlas lika. Det är svårt att försvara, avslutar han.