Tre frågor är viktigast när Volvo CE blir fossilfritt: kompetens, kompetens och kompetens

På Volvo Construction Equipment i Braås tillverkas anläggningsmaskiner i världsklass. Än så länge främst dieseldrivna, men ett teknikskifte är nu på gång. Fabriken byggs ut för att ge plats åt fler eldrivna produkter. Världens bästa ramstyrda dumper har flaggskeppet kallats, men hållbarhetschefen Niklas Nillroth säger rätt och slätt ”den moderna skottkärran”. När han går in på sitt ansvarsområde blir tonen dock mindre lågmäld. Ambitionerna är höga i fråga om hållbarhet: verksamheten ska vara helt fossifri till 2040 – och det gäller inte bara Volvo CE:s produktion.

– Största delen av koldioxidutsläppen som vi ger upphov till kommer från användningen av våra produkter, så kärnan i vår affärsstrategi är att gå från traditionella förbränningsmotorer till främst elektriska maskiner. I grunden är det alltså ungefär samma omställning som inom bilindustrin. Men till skillnad från bilindustrin, där man kan tycka att det finns många olika bilmodeller, så handlar det för vår del om grävmaskiner, hjullastare och dumprar av olika storlekar och tillämpningar. Bredden i produktionen gör omställningen ännu mer komplex, säger Niklas Nillroth.

Det krävs också anpassningar ute i samhället för att de nya maskinerna ska bli gångbara alternativ. Till exempel måste det finnas tillräcklig kapacitet i elnätet även utanför större städer, påpekar Niklas Nillroth. För de största maskinerna, som ser ut ha förbränningsmotorer ett bra tag framöver, handlar det i sin tur om att få fram tillräckligt med biobränslen. Och för de vätgasdrivna produkter som Volvo CE väntas lansera om några år krävs rejält utbyggd produktion och distribution av fossilfri vätgas.

– Jag har självförtroende avseende vår egen utveckling. Så med risk för att få stark kritik av mina kollegor inom produktutveckling, så tror jag att vi under den här tidsperioden kommer att få fram produkterna från våra fabriker. Den stora knäckfrågan är att säkerställa att vi har en utbyggd infrastruktur ute på de platser där vi har våra maskiner, säger Niklas Nillroth.

Men han är också tydlig med att ambitiös infrastrukturpolitik inte är nog i sig för att lyckas med omställningen. Det gäller också att skala upp tillverkningen av de nya produkterna till en mer affärsmässigt gångbar nivå. Då krävs i sin tur en ökning av efterfrågan och den skulle i högre grad kunna stimuleras politiskt.

– Vi jobbar mycket mer nu än tidigare med att upplysa våra beslutsfattare om hur vår framtid ser ut. Under det svenska ordförandeskapet i EU hade vi bland annat en mängd presentationer för beslutsfattare i Sverige och övriga EU. Huvudbudskapet från vår sida var främst att det finns elektriska anläggningsmaskiner, vilket var en nyhet för majoriteten av de personer som vi pratade med. Vi försökte förklara att vi har ett problem. Inte så att vi kommer med mössan i hand och vill ha pengar till vår utveckling – den fixar vi själva. Vad det handlar om är att våra kunder måste förmås att investera så mycket att tillverkningen av produkterna kommer upp i större volymer. Då krävs starkare drivkrafter, säger Niklas Nillroth.

I ett övergångsskede kan det behövas subventioner, menar han. I Sverige finns till exempel en klimatpremie som i första skedet enbart berörde tunga fordon på väg, men som nu också omfattar entreprenadmaskiner. Ett annat och kanske ännu effektivare politiskt grepp kan vara att ha tydligare klimatperspektiv vid offentliga upphandlingar.

– Låt säga att Trafikverket – som är den största beställaren av tjänster och projekt som berör anläggningsmaskiner i Sverige – ställer krav på att en viss del av flottan ska vara fossilfri eller att klimatpåverkan ska reduceras med ett visst antal procent. Får vi in sådana krav i upphandlingarna lyfter försäljningen och skapar de större volymer i tillverkningen som behövs.

Avgörande för att lyckas med omställningen är också att det finns god tillgång till kompetens. Alltifrån produktutveckling till inköp, produktion och säljstöd är helt beroende av personal med rätt kunskaper. För att klara rekryteringen jobbar Volvo CE bland annat aktivt gentemot flera universitet, men Niklas Nillroth betonar att det är hård konkurrens om talangerna och inte bara från Sverige.

– Tre frågor är viktigast inför framtiden för vår verksamhet i Braås: kompetens, kompetens och kompetens. Allt som jag har beskrivit – med elektrifiering, nya tekniker, arbete mot beslutsfattare och så vidare – kräver att vi hittar personal med rätt kunskaper. Hittills tycker jag att vi har klarat oss ganska väl, men vi ser ju att det blir tuffare och tuffare framöver. Vi finns i en internationell miljö och konkurrerar inte minst med Asien om kompetensen.