”Investera nu – börja med järnvägen” 

För att nå uppsatta klimatmål och möta slutkonsumentens efterfrågan på gröna och hållbara produkter och tjänster behövs snabba åtgärder inom infrastrukturområdet. Norra delen av landet är ett viktigt skyltfönster mot övriga världen. Här finns ledande företag inom många områden tack vare basindustrin med gruvor, skog, rymd, serverhallar och snart grönt stål. Basen i allt är grön energi. 

– För att vi ska kunna leverera och fullfölja investeringar och därmed tillhandahålla hållbara produkter och tjänster måste vi ha gröna transporter. Det är en angelägenhet för hela Sverige – inte bara Norrbotten, säger Linda Nilsson. 

Järnvägssatsningen går för långsamt 

I den nationella planen finns en del nödvändiga investeringar, men inte tillräckligt många och inte tillräckligt tydliga, anser hon. 

– Vi vill se dubbelspår längs hela Malmbanan. Vi saknar en tidig satsning på sträckan Luleå-Boden, en satsning som måste till och som är kostnadseffektiv för aktiebolaget Sverige för att på rätt sätt möta de ökade godsvolymerna H2Green Steels etablering i Boden medför. 

Många satsningar i norr är kopplade till den sammanhängande logistikkedjan som Norrbotniabanan är en del av och på Norrbottens Handelskammare ses Norrbotniabanan som mycket viktig i infrastrukturmixen.  

– Därför måste slutförandet av Norrbotniabanan få ett målår, något som saknas i dagens infrastrukturplan. Annars ser jag stor risk att slutförandet skjuts på framtiden, säger hon. 

Linda Nilsson har ett tydligt Sverigeperspektiv när hon pratar om infrastruktursatsningarna som hon anser behöver komma till stånd.  

– Det här är inte en fajt mellan nord och syd. Vi måste se infrastrukturen ur ett större perspektiv. Därför är satsningen på bland annat fyrspårig järnväg mellan Uppsala och Stockholm mycket viktigt, så väl som elektrifiering av sista sträckan på finsk sida mellan Kemi och Torneå/Haparanda. Hela det logistiska systemet blir beroende av var flaskhalsarna finns i systemet oavsett om det är i Norge, Finland eller Sverige.  

Vägtransporterna viktigt komplement 

Den 22 augusti konstaterade Riksförbundet M Sverige (f.d. Motormännen) i ett pressmeddelande att det är en stor skillnad i vägkvalitet mellan norr och söder med påtagligt sämre vägar i skogs- och glesbygdslänen. Sämst är vägarna i Norrbottens län, följt av Västerbottens län. Råvarutransporter till industrin, så som pappersbruk och stålverk, innebär tungt gods på vägarna i norr vilket är en utmaning med länets vägar. 

– Jag tittar en del på norra Finland som blir den mest tydliga konkurrenten för våra företag. Där är de duktiga på infrastruktur, bland annat genom hög EU-finansieringsgrad. En stor del av deras vägar tillåter 92-tons fordon, i Sverige har vi en gräns på 74 ton. Det innebär att finska företag inom papper och skog blir mer konkurrenskraftiga än svenska företag i samma bransch, säger Linda Nilsson. 

Mycket står på spel 

Trafikanalys beräknar att godsvolymerna ökar med 50 procent fram till 2030 och då är inte alla investeringar inräknade. Norrbotten har en infrastrukturutmaning och Linda Nilsson poängterar att alla transportslag behövs när vägarna ska mata en fungerande järnväg och utbyggd sjötrafik. Flyget ska transportera kompetens, kunder och leverantörer och hon menar att det gäller att ha alla perspektiv i huvudet och jobba parallellt med allt för att det här ska fungera. 

Framåt är Linda Nilsson mest orolig för utgången av valet. 

– Hur valutgången än blir så är jag rädd att det blir svårt att bilda en regering. Därmed fattas inga beslut och det blir ett vakuum inom infrastruktursatsningarna. Det har vi inte tid med.  

Samarbete mellan företag 

Den stora gröna transformationen som sker i Norrbotten är positiv också för små och medelstora företag. Alla bolag växer och Lindas bild är att det bara är positivt. Visionen och framtidstron hos företag och kommuner är hög och att bromsa finns inte på kartan. 

Linda, som är ordförande i Norrbottens Handelskammares Logistikråd, träffar kontinuerligt de 13 största aktörerna i länet. Hon är imponerad över hur företagen på ett kreativt sätt hittar lösningar på transportutmaningarna. 

– De samarbetar ännu mer än vanligt och ser till att fylla varje tåg och varje fartyg. Om det finns plats över från ett företag så passar ett annat företag på att skicka med varor. Det är mycket positivt och företagen gör vad de kan för att lösa sina utmaningar. Men utmaningen med en fungerande infrastruktur är ett statligt ansvar. Här önskar jag en samsyn över partigränser, snabbare beslut och tydliga planer för genomförande.