År 2004 fick jag första gången frågan om jag var intresserad av att ta över det bolag jag då arbetat sex år i. Det var ett generationsskifte där den gamle ägaren som då var 66 år bestämt sig för att trappa ned.
Jag startade ett nytt bolag och tog över hela verksamheten under 2006. Bolaget köptes för en miljon kronor och finansierades dels genom ett lån från Almi (300.000:-) och dels genom ett lån på resten hos Handelsbanken. Det var inte lätt att få lån trots att jag visade på att omsättningen som för 2007 bedömdes till 6 miljoner skulle ge ett överskott på ca en halv miljon kronor. Till slut fick jag lån genom att sätta vårt hus i pant. För att klara av att betala utgifterna det första halvåret kunde jag dels inte ta ut någon lön och dels behövdes en checkkredit på en halv miljon kronor hos Handelsbanken.
De första åren gick tack vare en stark konjunktur och mycket arbete bra. Företaget expanderade från fem anställda när jag tog över till att 2010 uppgå till 14 anställda och en omsättning på ca 16 miljoner kronor. Två av de anställda hade vid den tidpunkten blivit så viktiga för verksamheten att jag lockade dem med att få bli delägare på 10% vardera. En av morötterna jag lockade dem med var 3:12 reglerna och de möjligheter till bättre avkastning på nedlagt arbete dessa ger.
De förstod på en gång att visst blir det mer arbete under framförallt många sena kvällar samt helger då man får försumma familj och vänner trots att det inte ger något extra i lönekuvertet varje månad. Vid bokslutet kom dock varje år en rättvist fördelad utdelning som belöning för slitet vi tillsammans lagt ned.
Med tre drivna delägare expanderade företaget fort. Vi blev tre som delade på ansvaret, fick nya uppdragsgivare och behövde anställa fler. Med fler projekt räckte det inte att bara vi delägare tog ansvar utan fler medarbetare såg möjligheterna att utvecklas och dessutom kanske få chansen att en dag kunna kliva in som delägare.
När vi kom fram till årsskiftet 2012/2013 hade antalet anställda vuxit till 18 personer och omsättningen låg på 21 miljoner. Projekten hade vuxit och framförallt var det tre personer från Uppsala som hade klivit fram, tagit ansvar och blivit oumbärliga för företaget. Vi tog en diskussion med dem om möjligheterna, fördelarna och nackdelarna med att vara småföretagare. Återigen blev en av huvudanledningarna de ekonomiska möjligheterna som 3:12 reglerna innebär samt rättvisesystemet i dem, att har du 15% av ägandet så får du 15% av det utdelningsbara utrymmet.
Idag är vi sex delägare i de tre bolag vi driver. 2016 omsatte vi 50 miljoner kronor och är drygt 40 anställda. Anställda med olika etnicitet, kön, religion, funktionsnedsättningar och ålder, en perfekt mix av det nya Sverige.
Fram till att utredningen av 3:12 reglerna kom så trodde vi att vår resa bara börjat. Vi trodde att företaget skulle fortsätta växa och att vi skulle kunna locka fler av våra nyckelanställda till att bli delägare. Att nya delägare skulle få satsa en del eget kapital men framförallt en arbetsinsats för att dels få påverka företaget framöver men också kunna få en möjlighet att få avkastning på sin insats. Nu har den förhoppningen om tillväxt kraftigt minskat.
Vår möjlighet som ett kunskapsbaserat företag att våga växa bygger på att knyta till oss nyckelpersoner. Ett litet eller medelstort företag har inte samma möjligheter som de stora börsnoterade företagen i de expansiva faserna, för oss är ägarspridningen en trygghet i att fortsätta våga växa men då måste det också finnas verktyg och nycklar för att knyta till oss de personerna. Utan att säkra upp att nyckelpersoner stannar i organisation kan inte tillväxt och nyanställningar göras. Utan bra incitament (läs 3:12 regler) för nya delägare med mindre poster i företag är det svårt att motivera de uppoffringar, ansvar och risker som kommer med delägarskap.
I undersökning efter undersökning visar det sig att flertalet arbetstillfällen i Sverige växer fram i företag med samma historik och storlek som oss. Är regeringen ute efter att bromsa denna utveckling med nya 3:12?
Vi trodde att regeringen stod bakom rättvisa och allas lika värde men med nya 3:12 kommer den procentuellt mindre ägaren inte längre få sin procentuella del av utdelningsutrymmet i företaget. Hon eller han kommer att få nöja sig med en smula av kakan.
Under de tio år vi drivit företag har vi genom hårt arbete inte bara betalat löner, löneskatter, arbetsgivaravgifter etc utan även kunnat redovisa en vinst som vi skattat för. Efter alla skatter är betalda har vi kunnat dela ut en del av överskottet till ägarna som vi sedan betalat skatt för. Är inte det att bidra till ett bättre Sverige? Den största delen av överskottet har vi investerat i företaget alternativt i andra företag i Sverige.
Som byggnadsingenjörer och entreprenörer är vår största resurs våra anställda. Alla investeringar som görs i företaget är för att främja deras arbetsmiljö och deras utveckling. Vi höjer hellre deras löner än lönerna till oss ägare.
Till sist ställer jag mig också frågande till utredningens förslag att likställa aktieutdelning med lön. Som anställd behöver du inte satsa hus och hem för att kunna starta företag. Som anställd har du din lön, och går företaget du jobbar på i konkurs träder fallskärm i form av a-kassa in. Som anställd kan du släppa ditt arbetsverktyg klockan 17 och komma tillbaka till arbetet klockan 8 nästa morgon. Vi som småföretagare har inte den tryggheten och arbetar betydligt fler än 40 timmar i veckan. Dessutom försvinner inte ansvaret när vi lämnat arbetsplatsen.
Visst är det roligt och stimulerande att driva företag, men med en stor personlig och ekonomisk insats så bör möjligheterna till utdelning finnas. Att utredaren dessutom skriver att många företag inte kan plocka ut det utdelningsutrymme som man skapar sig är väl inget problem. Det visar väl bara att för de flesta av oss småföretagare så ger inte insatsen hela den utdelning som den borde.
Min rekommendation för att tillväxten av arbeten ska fortsätta växa är att låta reglerna i stort vara som de är. Underlätta gärna för generationsskiftena och ta bort kravet på ägarandel men minska inte det lönebaserade utrymmet för kapitalbeskattning och öka inte kraven på löneuttag för ägare.
Jag tror på de små- och medelstora ägarledda företagen, gör regeringen det?
Anders Hedberg
Kåver & Mellin AB