”Skicka inte Europa tillbaka till stenåldern”

Habia Teknofluor, som har funnits i Knivsta sedan 1954, är ett industriföretag specialiserat på tillverkning av rör, högtrycksslangar och komponenter av fluorplast av typen PTFE, PFA och FEP för användning i krävande miljöer.

– Vi var det första företaget i Europa att processa denna typ av produkter, och idag används de i allt från bil- och flygindustrin till livsmedels- och läkemedelssektorn, säger Johan Holmstedt.

Idag är företaget en del av den globala koncernen Smiths Group och ca 70 personer arbetar i verksamheten i Knivsta. Men nu finns orosmoln för branschen och framtiden är oviss för fluoropolymerer. Ett förslag om att förbjuda PFAS-kemikalier har lämnats in till EU:s kemikaliemyndighet, ECHA. Förslaget, som stöds av bland annat den svenska Kemikalieinspektionen och myndigheter i Danmark, Norge, Tyskland och Nederländerna, skulle begränsa eller förbjuda användningen av över 10 000 PFAS-ämnen.

Inom den nya, bredare definitionen av PFAS ingår fluoropolymerer, vilket skulle påverka både Habia Teknofluor och andra industrier som förlitar sig på dessa material. Fluoropolymerer har unika egenskaper – de tål extremt höga temperaturer är kemikalieresistenta, har låg friktion, har mycket goda isolerande elektriska egenskaper, de varken åldras eller brinner. Holmstedt menar att det bästa vore om man inte omfattade fluoroplaster inom PFAS definitionen.

– Att förbjuda PFAS för användning i vissa applikationer är säkert nödvändigt – vi inom industrin vill inte ha onödiga utsläpp av lågmolekylära PFAS som kan skada miljön och människor. Att det används vid impregnering, i sköljmedel, pizzakartonger och annat är helt galet och där finns idag alternativa lösningar. Men att införa ett så brett förbud som även omfattar Fluoropolymerer skulle bokstavligen ta oss tillbaka till stenåldern, varnar Holmstedt.

– Dessutom vet vi för lite om alla dom PFAS ämnen man hittills identifierat. Mig veterligen har det bara bedrivits omfattande forskning på ett fåtal av dessa PFAS ämnen.

Avgörande för den gröna omställningen

Johan Holmstedt anser att Kemikalieinspektionen inte tagit hänsyn till de olika användningsområdena för Fluoropolymerer när de inkluderade dem i PFAS-förbudet.

– Fluoropolymerer är något helt annat än lågmolekylära PFAS-ämnen. De har den starkaste bindningen vi känner till och är oumbärliga för många moderna applikationer. Det finns idag inga ersättningar som kan matcha dessa material. Fluoroplaster är helt säkra att använda. Under själva processen vid tillverkning av polymeren används lågmolekylära PFAS ämnen, och där är det viktigt att man hanterar det utan att orsaka utsläpp men vi måste även se deras nytta. Fluoropolymerer är avgörande för den gröna omställningen. De används i tillverkningen av batterier, lagring av vindkraft och produktion av vätgas, bara för att nämna några exempel. Vi i industrin vill bidra till den gröna omställningen – vi är en del av lösningen, säger Holmstedt.

Konkurrenskraften hotad

Även om förslaget inte går igenom i sin helhet befarar Holmstedt att skadan redan är skedd.

– Vi ser redan nu hur investeringar inom fluorpolymerindustrin flyttas bort från Europa, och vi riskerar att hamna på efterkälken jämfört med USA och Asien. Politiska åtgärder behövs absolut för att förbättra branschen, men förbud utan en ordentlig konsekvensanalys är inte rätt väg att gå. Det skulle strypa investeringar och hämma utvecklingen.

Lina Hagström, miljöjurist på Svenskt Näringsliv, håller med om riskerna med förslaget, och betonar att de långsiktiga konsekvenserna inte övervägts fullt ut.

– En av kärnfrågorna är att övergångstiderna för substitution är för korta. Innovation måste få tid. Den längsta föreslagna övergångstiden är 12 år, men det är oklart vad den baseras på. I vissa fall kan det vara tillräckligt, men inte för mer avancerade applikationer, särskilt inom läkemedelsindustrin där även tester av nya produkter tar tid. Om lagstiftningen inte tar hänsyn till detta, riskerar vi att investeringar hamnar utanför EU och vår konkurrenskraft försvagas, säger Hagström.

– För att Habia Teknofluor och andra företag i Europa ska kunna konkurrera globalt, särskilt med Asien, måste vi visa att vi bearbetar materialen med den mest avancerade tekniken och med minimal miljöpåverkan. Det är så vi driver utvecklingen framåt, avslutar Johan Holmstedt.