Grannens tjäderspel får myndighet att stoppa avverkning

Paret Olle Andréasson och Anneli Virenhem köpte en skogsfastighet i Bollebygd 2014, och för att få avkastning på sin investering planerade de för avverkning inom kort efter tillträde. Paret följde regelverket och skickade in en anmälan om slutavverkning till Skogsstyrelsen. Där blev svaret att en utredning skulle göras innan avverkningen kunde börja.

Anledningen: Det fanns eventuellt ett tjäderspel på grannens mark.

– Vi trodde inte att det skulle bli något större problem med tillståndet. Vi antog att viss hänsyn skulle tas, vilket alltid görs, men inte att det skulle bli av större ekonomisk betydelse. Vi utgick också ifrån att det skulle komma ett beslut att ta ställning till relativt snabbt, säger Olle Andréasson.

Skogsstyrelsen kom på inspektion, men beslutet dröjde. Efter nio månader utan besked, kontaktade Anneli berörda tjänstemän. Men beslutet dröjde ytterligare två månader, och då blev det ett nej på parets avverkningsplaner.

Det påstådda tjäderspelet på grannens mark gjorde att myndigheten kraftigt komprimerade avverkningsplanerna, med hänvisning till artskyddsförordningen. Skogsstyrelsens beslut att begränsa avverkningen, gjordes trots att tjäderspelets position och utbredning ännu inte har kunnat fastställas ordentligt, enligt Olle Andréasson.

– Vi fick en karta där man markerat var tjädrarna skulle finnas, men det framgår inte av vem eller när kartan är upprättad. Om en myndighet ska göra ekonomiska inskränkningar på privat ägande i sådan omfattning är väl det minsta man kan begära att ett ordentligt underlag redovisas.

Olle Andréasson menar att Skogsstyrelsens bedömning av hur tjädrarna skulle påverkas av en avverkning, baseras på gammal forskning.

– Tjädern är en livskraftig fågel som man under säsong får jaga i princip hur mycket som helst. Nya studier visar också att fågeln inte ens behöver påverkas på det sätt som myndigheten påstår, säger han.

Om beslutet står sig kommer den del av avverkningen som uteblir kosta Olle och Anneli runt en halv miljon kronor i förlorad intäkt. Det motsvarar en tredjedel av hela avverkningsuppdraget.

– Det här påverkar ju oss mycket allvarligt. Här har vi som skogsägare räknat med att avverka skog på vår mark och nu står vi mitt i ett upprustningsarbete på gården. Vi vet inte hur det ska sluta ekonomiskt.

Det är inte första fallet där skogsägare hindras från att avverka sin skog med hänvisning till artskyddsförordningen. Flera andra liknande fall har under året uppmärksammats, bland andra de så kallade bombmurkledomen och lavskrikefallen.

Nu efterfrågar både skogsägare, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att regeringen ska utreda tillämpningen av förordningen. Olle och Anneli upplever det som om man försöker få fram just praxis att följa.

– Det verkar som man tagit i extra i sitt beslut, som är dåligt underbyggt, för att det just ska bli ett rättsfall som sätter ramen.

Emil Bengtsson, distriktschef på Skogsstyrelsen, ger sin syn på saken.

– Jag förstår att markägarna upplevt att det tagit tid innan de fick ett beslut. Samtidigt var det här ett av de första besluten som fattades med stöd av Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsen nya riktlinjer för artskyddsärenden. Vi insåg tidigt att riktlinjerna skulle innebära inskränkningar för markägarna och har därför varit måna om att göra en gedigen beredning innan vi fattade beslutet.

Myndigheten vill inte mer i detalj kommentera fallet då en prövning i Mark- och miljödomstolen pågår. Men man anser att det finns ett gott kunskapsläge och bedömer att beslutet inte ska leda till någon ersättning för markägarna för det ekonomiska bortfallet.

– Skogsstyrelsens beslut innebär inte ett helt förbud mot avverkning. Även med de försiktighetsåtgärder som vi förelagt markägarna går det att avverka betydande delar av de anmälda områdena.

Än är inte sista ordet sagt. Olle och Anneli har överklagat beslutet med hjälp av Södra Skogsägarna som har gått in med ekonomisk och juridisk hjälp. De hoppas fortfarande på en ändring av beslutet så att de kan avverka sin skog.