Dahl: Ett besvärande högt kostnadsmärke är etablerat

Natten till den 1 april tecknade fack och arbetsgivare inom industrin ett nytt kollektivavtal för de kommande två åren. Totalt blir kostnadsökningarna 6,4 procent, fördelade på 3,4 procent det första året och tre procent det andra året.

Det här är ett av de högsta märkena i industriavtalets historia, konstaterar Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl.

− Det är bekymmersamt och svårt för företagen. Det finns en lång rad yttre omständigheter som skapar osäkerhet, säger han.

Syftet med industriavtalet är att det ska främja den internationella konkurrenskraften. Det innebär att kostnadsökningarna inte får vara för höga i förhållande till Sveriges konkurrentländer, i synnerhet inte i förhållande till våra närmaste konkurrentländer, som till exempel Finland och Tyskland. Nyligen tecknade parterna i Finland avtal över tre år med en kostnadsökning på 2,6 procent i årstakt. Det svenska avtalet ligger alltså drygt 0,5 procentenheter över de finska avtalen i årstakt.

− Det är klart att det är problematiskt när vi hamnar över. Det är ett land som många av våra företag konkurrerar med på världsmarknaden. Nu riskerar deras priser att öka mer än de finska, säger Mattias Dahl.

Ingen uppväxlingstakt

Vid den presskonferens som parterna inom industrin höll på tisdagsmorgonen menade IF Metalls ordförande Marie Nilsson att en ny uppväxlingstakt nu är etablerad.

Det var också något som Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo flaggade för skulle hända inför årets avtalsrörelse.

Men Mattias Dahl håller inte med.

− Nej, det gör jag inte alls. Varje avtal tecknas på sina förutsättningar baserat på många faktorer just då – inte minst hur osäker omvärlden ser ut och företagens möjligheter till kostnadsökningar. Nästa avtal tecknas om två år och kommer att tecknas utifrån läget då.

En del av överenskommelsen är att det ska finnas ett så kallat knä på 29 100 kronor. Det innebär att arbetstagare som tjänar under den summan per månad ska garanteras löneökningar på drygt 900 kronor per månad.

Mattias Dahl konstaterar att knät ligger över lägstalönen i många kollektivavtal, inte minst andra branscher än industrin, som till exempel inom handeln, besöksnäringen och städbranschen. Framför allt påverkar det alltså arbetaryrken inom LO:s avtalsområden.

− Det är ju primärt LO som brukar driva frågan om så kallade låglönesatsningar – och det har alltid inneburit problem.

Han poängterar dock att även låglönesatsningen ska ligga inom märket på 6,4 procent över två år.

− Det är kostnadsramen och det är normeringen för alla branscher, säger Mattias Dahl.

− Det är Svenskt Näringslivs syn och därmed alla våra medlemsorganisationers syn. Och jag utgår ifrån att det är Medlingsinstitutets syn.

Två frågor extra komplicerade

Två frågor som har varit extra komplicerade i år är den om arbetstidsförkortning och frågan om ersättning vid mertid. Även här är Mattias Dahl tydlig med att eventuella förändringar ska rymmas inom märket, eftersom allt kostar pengar.

− Men det är upp till varje avtalsområde att komma fram till sina lösningar inom märket, säger han.

Han menar det har funnits en tydlig påverkan från politiskt håll om att lagstifta om sänkt arbetstid.

− Det har ställt till det. Det är arbetsmarknadens parters ansvar. Politiken ska hålla sig borta, säger Mattias Dahl.

När beskeden kom om att parterna inom industrin hade tecknat avtal poängterade många företrädare från arbetsgivarsidan att årets förhandling har varit extra komplicerade. Mattias Dahl är dock glad att ett märke nu är etablerat.

− Det är vi alla överens om och det är det viktigaste. Det skapar stabilitet och förutsägbarhet.

− Men med det sagt så är det uppenbart att processen inte har varit den bästa och att förhandlingarna har gått trögt. Det är illavarslande. När avtalet tecknas efter midnatt sista natten, så vittnar det om att parterna har stått väldigt långt ifrån varandra. Det är inte bra för facken, det är inte bra för arbetsgivarna och det är inte bra för dem som kommer efter.

Han menar att fack och arbetsgivare inom industrin har och har haft olika syn på omvärldsfaktorer och på hur det går för den svenska industrin – vilket på olika sätt påverkar den viktiga konkurrenskraften. Det handlar bland annat om geopolitiska spänningar, hot om tullar, handelshinder och andra osäkerhetsfaktorer som har direkt påverkan på svensk konkurrenskraft.

− När parterna har så olika syn ökar risken för att avtalet landar fel. Det hade varit bättre om de som tecknar avtal har samma ingångsvärden och samma grundsyn, säger Mattias Dahl.

När nu märket är satt ska alla andra branscher följa efter. Även där finns det olika syn på många olika frågor, som omvärldsfaktorer, kostnadsökningar och företagens betalningsförmåga.

Hur orolig är du för att det ska komma konflikter inom andra områden?

− Jag jobbar inte med oro, säger Mattias Dahl.

Läs mer: Klart: Industrins parter har tecknat tvåårigt avtal – här är nya märket