Låglönesatsning – fjärde smällen för småföretagen 

LO har kommit överens om att satsa på dem med de lägsta lönerna inför den kommande avtalsrörelsen. Det är inte första gången liknande låglönesatsningar görs, och det är inte första gången som de drar på sig kritik från branschorganisationer och företagare.

– LO har tidigare kommit med låglönesatsningar i olika skepnader. Vi har alltid haft uppfattningen att det inte är en bra idé eftersom det höjer trösklarna, eller stänger dörren lite ytterligare för de som har det absolut sämst ställt, det vill säga för de som inte har jobb överhuvudtaget, sa Mattias Dahl när satsningen presenterades i förra veckan.

Företagen håller med. Framför allt är det svårt att förstå resonemanget bakom det fackliga kravet i en tid när höjda el- och livsmedelspriser, en ökande inflation och politisk oro i Sveriges närområde sätter extra hård press på företagen, när de med nöd och näppe hämtat sig efter pandemin.

En bransch som brottas med smala marginaler är servicestationerna, alltså landets bensinmackar. Många av dem är familjeföretag, antingen fristående eller kopplade till något av de stora märkena. Snittresultatet efter skatt ligger på 300 000 kronor, berättar Sven-Olof Gudmundsson som driver Sannarps Bensin och Butik i Halmstad och även är ordförande i branschorganisationen Sveriges servicestationer.

”Oroliga för att det här skulle komma”

– Vi har varit oroliga för att det här skulle komma. Med allt övrigt elände som vi just nu uthärdar blir det den fjärde smällen på raken efter pandemin, elpriserna och de ökande livsmedelspriserna som gör att människor handlar allt mindre i butiken.

– Timingen är åt helvete. Milt uttryckt, säger han.

Sadoo Iskandarani, som driver fem restauranger och cateringföretag i Malmö, räknar med en hyreshöjning på upp mot 10 procent, bara enligt index.

– Och så höjda löner på det, var ska vi ta pengarna ifrån, säger han.

Restaurangbranschen är den klassiska inkörsporten till ett första jobb, både för unga och de som av olika anledningar står ett stycke från arbetsmarknaden. Samtidigt är det en bransch med låga marginaler, vinsterna ligger i snitt på 2-4 procent medan just lönekostnaderna för en vanlig restaurang är cirka 45 procent av omsättningen. De nu presenterade lönekraven skulle alltså i princip radera ut den vinsten.

Saado Iskandarani gör ett snabbt räkneexempel på vad kravet på minst 1 192 kronor mer i månaden skulle innebära för den egna personalstyrkan på 65 personer.

– Det hamnar på närmare 1,3 miljoner i ökade lönekostnader per år. Naturligtvis vill jag att mina medarbetare ska ha bra betalt och försörja sig på ett anständigt sätt. Det säger sig självt. Men återigen, med den situation som just nu råder, hur tänker dom och var ska jag ta pengarna ifrån.

De ökande kostnaderna påverkar möjligheten att både behålla och anställa nya medarbetare. I en situation där många står utanför arbetsmarknaden är inte högre trösklar den bästa lösningen, däremot riktiga jobb.

– Vi har möjligheten att anställa människor med ingen eller liten erfarenhet av branschen och dem kan vi sedan lära upp och ge dem möjlighet att växa i jobbet. Därför ser vi gärna en stor lönespridning, så att det växandet också innebär successivt höjda löner. Höga ingångslöner stoppar det. Alternativet då, när det gäller att anställa dem som står ett stycke från arbetsmarknaden är att arbeta med olika typer av bidrag, men det vill vi inte, säger Eva Dunér som driver McDonaldsrestauranger i Göteborg.

Saado Iskandarani ser också hur en högre lönetröskel och den broms på nyanställningar som den innebär, påverkar den redan befintliga personalen.

– Nu måste jag ännu tydligare än tidigare fråga mig om jag vågar anställa ytterligare en person, en medarbetare som skulle ha hjälpt till att avlasta under hektiska perioder och minska stressen. Jag har ett ansvar för mina anställda och vill driva en ekonomiskt frisk arbetsplats men också en arbetsplats där människor är friska och trivs, inte nöts ner av stress. Jag undrar om det är en faktor som facket tagit med i tänket kring de nya lönekraven, säger han.

Beredskapen att hjälpa ökar

Inom Organisationen Sveriges Servicestationer ökar nu beredskapen för att kunna hjälpa medlemmarna med de frågor som kan dyka uppstå när det ekonomiska klimatet hårdnar.

– Vi ger rådgivning när det gäller till exempel regelverket kring uppsägningar, rekonstruktioner, leverantörskontakter och liknande. Tyvärr tror jag att det kommer att behövas. Med de små marginaler som vi har redan idag, befarar jag att hälften av våra medlemmar hamnar på obestånd inom ett år. Det är faktiskt den verklighet som vi lever med, säger Sven-Olof Gudmundsson.

Att kollegor kommer att ge upp är en utveckling som även Saado Iskandarani ser framför sig, särskilt som det inte går att kompensera ökade lönekostnader med motsvarande höjning av de egna priserna.

– Vi är inte en bransch med levande priser som går att höja och sänka. Ja, jag är orolig för hur det blir framöver, och om jag är orolig, jag som har flera ben att stå på, hur är det inte då för de som ligger på gränsen efter pandemin och nu får det här beskedet. Hur många av dem kommer att orka?

Anders Carlsson