Tappa inte greppet om lönebildningen

Risken för smittspridning gör att vi lever helt annorlunda än vad vi brukar. Det slår stenhårt mot all samhällsverksamhet som handlar om möten mellan människor. 9 000 företag med 80 000 jobb i besöksnäringen är i farozonen. Flygtrafiken har minskat med 94 procent.

Enligt Finansdepartementet är just nu 550 000 personer korttidspermitterade vilket motsvarar var tionde anställd på arbetsmarknaden. Kostnaden för korttidspermitteringarna beräknades när åtgärden infördes bli 2,5 miljarder. Nu ligger bedömningen på 95 miljarder för 2020. BNP väntas falla med mellan 4 och 10 procent under året. Arbetslösheten befaras ligga runt 9 procent vid årets slut.

Som alltid finns det ett samband mellan högre löner och antal jobb på arbetsmarknaden. Ju fler som är arbetslösa desto mindre är utrymmet för löneökningar. Och när det är ont om arbetskraft kan i gengäld de som har efterfrågad kompetens räkna med högre löner.

Det naturliga i de läge som råder är att prioritera jobb och företagande som skapar jobb, och att hålla tillbaka förväntningar på högre löner. Här har lönebildningen en utmaning med tanke på att det tyvärr inte finns någon enighet kring det i debatten.

Många fackliga och enskilda röster utser sina medlemmar till hjältar eller offer som förtjänar stora löneökningar. Det gör att ett stort antal anställda nu förväntar sig bestående löneökningar och relativlöneförändringar, särskilt de som arbetar inom offentligt finansierad verksamhet. Inom exempelvis vården arbetade enligt SCB år 2018 över 420 000 personer.

Givetvis ska de som frontar Covid-19 belönas för sina insatser – de är våra hjältar och jobbar tuffa arbetspass. Det är just utifrån den situationen som krislägesavtalen har kommit till på många håll i landet. I Stockholm innebär det till exempel att 1400 läkare, sjuksköterskor och undersköterskor hittills har ersatts med 220 procent av lönen.

Offentligt finansierad verksamhet innebär skattefinansiering. Pandemin skapar ett starkt skattetryck, även utan löneökningar. Företagsstöd, arbetslöshetsersättning, uppskjuten vård – många hål kommer att behöva fyllas innan situationen är stabil.

Lönebildningen i samhället är en långsiktig och samhällsövergripande process. Krislägesavtalet är ett exempel på hur parterna på en avgränsad del av arbetsmarknaden tar hand om sina behov utan att äventyra helheten.

Nu gäller det att arbetsmarknadens parter tar det lugnt genom krisen och hjälps åt så att svenska företagare och löntagare kommer ur krisen med så få skador som möjligt.

För coronapandemin kommer att skörda många offer och då är det viktigt att inte tappa greppet om lönebildningen under den akuta krisen. Det skulle förvärra återhämtningen till en mer normal situation, som vi alla hoppas är här snart!