Parterna: Stoppa förslag om lönegolv – hotar svenska modellen

Sverige har sedan 2008 bland de mest liberala lagarna om arbetskraftsinvandring i världen. Det har varit bra för näringslivet och arbetsmarknaden men har också öppnat för arbetslivskriminalitet och ett missbruk inom systemet för arbetskraftsinvandring. Hur det ser ut och i vilken omfattning det medför allt från svarta löner till ibland slavliknande arbetsförhållanden, har en statlig utredning arbetat med. Ett förslag till en rad åtgärder för att motverka utnyttjandet har varit ute på remiss. Det är till stora delar konkreta förslag om att bland annat kriminalisera handel med anställningsavtal och att underlätta möjligheterna till samarbete myndigheter emellan för att komma till rätta med arbetslivskriminaliteten. Merparten av de olika förslagen för stöd av de olika remissinstanserna.

Men på ett annat område har framför allt arbetsmarknadens parter, arbetsgivarna och facket höjt ett varningens finger.

Utredningen slår fast att det för att motverka missbruk inte är ändamålsenligt att höja det nuvarande försörjningskravet på minst 13 000 kronor i månaden eller att begränsa anställningsgraden. Men trots det har utredningen lagt fram ett alternativt förslag om att ”goda levnadsvillkor” ska gälla. Det tolkas som att en form av ett lönegolv ska införas som redskap för att motverka missbruket inom arbetskraftsinvandringen.

– Det är ingen bra idé att från politiskt håll gå in och sätta lönenivåer. Det är parternas uppgift, säger Amelie Berg, expert på kompetensförsörjning på Svenskt Näringsliv.

Ges inga svar

Det är inte bara Svenskt Näringsliv som har reagerat på förslaget som dessutom är mycket luddigt formulerat. Några faktiska siffror eller lönenivåer finns inte med, istället ska inkomsten alltså ge ”goda levnadsvillkor”. Vad det innebär ges inga svar på, men underförstått är det en höjning av dagens nivå på 13 000 kronor i månaden, som enligt utredningen kan utgå från medelinkomsten för svenska löntagare.

Det finns en pågående diskussion om minimilöner och vem som ska sätta dem. De flesta länder inom EU har minimilöner, ofta fastslagna i lagstiftningen. I Sverige och ytterligare fem länder är det kollektivavtalen, framförhandlade av arbetsgivare och fack, som sätter nivåerna. Det är ett system som Sverige vill ska fortsätta att gälla och därför har protesterat kraftigt mot de förslag som EU-kommissionen har lagt fram om en gemensam förordning om minimilöner inom EU. Det skulle hota den svenska modellen som sedan 1930-talet bygger på att det är arbetsmarknadens parter som sätter lönerna utan politisk inblandning, ett system som har skapat en stark stabilitet på arbetsmarknaden i Sverige.

De senaste åren har dock politikerna blivit allt mer intresserade av att lägga sig i lönebildningen, bland annat genom utspel om att olika yrkesgrupper måste kompenseras med högre löner. Så sent som i slutet av januari i år varnade Irene Wennemo, generaldirektör för statliga Medlingsinstitutet, i en intervju i Ekot, politiker i alla partier från att fortsätta med utfästelserna om att bland annat lärare och poliser ska ha höjda löner. Det riskerar att förstöra den svenska förhandlingsmodellen, slog hon fast.

Tydlig kritik från facken

I linje med det är remisskritiken mot att politikerna, i ambitionen att stoppa missbruket av invandrad arbetskraft, ska sätta någon slags lönegolv för arbetskraftsinvandrare tydlig även från facket.

”TCO delar utredningens bedömning att ett höjt inkomstkrav eller en begränsning av anställningsgraden inte bör införas. Det missbruk som utredningen har kartlagt består inte i första hand av att inkomstnivåerna är för låga. Utredningen anför vidare att det i Sverige inte finns några minimilöner och att det är en grundläggande princip i den så kallade svenska modellen att det inte finns någon statlig reglering av lönerna utan att dessa bestäms av arbetsmarknadens parter. Att införa någon form av minimilön för just arbetskraftsinvandrare skulle enligt utredningen strida mot den svenska modellen. TCO delar den bedömningen”, skriver TCO i sitt remissvar.

SACO menar i sitt remissvar att det är branschpraxis och kollektivavtal som ska reglera lönenivåerna.

”Detta ligger också mer i linje med den svenska partsmodellen och innebär inte en inblandning i parternas lönebildning”, skriver organisationen.

Även LO har lämnat ett remissvar och i det trycks hårt på att kampen mot arbetslivskriminaliteten måste intensifieras för att stoppa det sätt på vilket människor utnyttjas. I frågan om lönenivåerna är resonemanget lite mer försiktigt och i första hand är det kollektivavtalet som ska användas som redskap för att reglera lönenivåerna. Mellan raderna går dock att läsa att inte heller LO är intresserade av en statlig inblandning i lönebildningen.

”Lönen ska alltid följa kollektivavtal, att kontrollera löner är i grunden fackförbundens ansvar”, står det i remissvaret.

Kan skapa ohållbara situationer på en arbetsplats

I och med att utgångspunkten för lönenivån är det diffusa begreppet ”goda levnadsvillkor”, något som av allt att döma lämnas åt politikerna att bestämma, kan det skapa helt ohållbara situationer på en arbetsplats, menar Amelie Berg.

– Exempelvis skulle förslaget kunna leda till att den som rekryteras från tredjeland har rätt till en lönenivå som staten har fastställt och som kan ligga högre än vad kollektivavtalet anger och vad övriga medarbetare har på samma arbetsplats.

Svenskt Näringsliv anser i stället att nivån på försörjningskravet ska knytas till prisbasbeloppet som följer kostnadsutvecklingen i samhället. En sådan ordning skulle också leda till att försörjningskravet följer prisutvecklingen över tid, förklarar Amelie Berg.

– Annars lämnas fältet fritt för politikerna att blanda sig i den svenska lönebildningen och sätta kollektivavtalens lönereglering ur spel, säger hon.

Anders Carlsson