Så fungerar EU:s regelverk för digitala tjänster

Flera delar av rättsakten om en inre marknad för digitala tjänster, DSA, har redan börjat tillämpas. Sedan februari 2023 ska till exempel leverantörer av onlineplattformar och onlinesökmotorer, offentliggöra information om antalet användare (tjänstemottagare) i EU. Från och med den 17 februari 2024 ska rättsakten dock tillämpas fullt ut.

DSA är en förordning vilket innebär att den är direkt tillämplig i medlemsstaterna. I rapporten ”Digital Services Act & Digital Markets Act – vad gäller” finns kortfattad information om innehållet i förordningen. Där framgår bland annat att syftet med DSA är att säkerställa en förutsebar, säker och förtroendeskapande onlinemiljö. DSA ska motverka spridning av olagligt innehåll och desinformation på internet.

Exempel på olagligt innehåll är delning av bilder som visar sexuella övergrepp mot barn, olagligt utbyte av privata bilder utan samtycke, nätstalkning, försäljning av produkter som inte uppfyller kraven eller förfalskade produkter, försäljning av produkter eller tillhandahållande av tjänster i strid med konsumentskyddslagstiftningen, otillåten användning av upphovsrättsskyddat material, olagligt erbjudande av inkvarteringstjänster eller olaglig försäljning av levande djur.

Leverantören måste agera snabbt

Leverantörer av förmedlingstjänster ansvarar inte för sådant innehåll som dess användare laddar upp och som leverantören inte tagit initiativ till eller ändrat i. Om innehållet som laddats upp är olagligt måste leverantören, så snart leverantören fått kännedom om det, dock ta bort eller göra informationen oåtkomlig.

Den som upptäcker olagligt innehåll online ska i första hand vända sig till leverantören av den tjänst där innehållet finns uppladdat.

Regeringen har gett tre myndigheter i uppdrag att utöva tillsyn över förordningen. Dessa är Post och Telestyrelsen, PTS, Mediemyndigheten och Konsumentverket. Av dessa har PTS även fått i uppdrag att vara Sveriges nationella samordnare för digitala tjänster enligt förordningen, vilket innebär en tät kontakt med andra medlemsstater och nära samarbete med EU-kommissionen.