Vätgas inte lösningen på allt

För att Sverige ska uppnå klimatmålen och fortsätta utvecklas som ett välfärdsland behöver elanvändningen mer än fördubblas till år 2045. Elsystemet behöver också kunna garantera en klimatneutral elproduktion, stabilitet och en konkurrenskraftig kostnad för elen, sa Marie Knutsen Öy, energiexpert på Svenskt Näringsliv, under seminariet Energy talks.

I det här pusslet förs fossilfri vätgas ofta fram i debatten som en framtida lösning med elektrifieringen i såväl Sverige som Europa.

Storskalig vätgaslagring och användandet av vätgas i industriella processer och inom transportsektorn lyfts ofta fram som möjliga lösningar för att komma till bukt med osäkerheten som uppstår när en högre andel väderberoende elproduktion kommer in i elsystemet.

– Men när är egentligen vätgasens genombrott och hur kommer stora mängder av fossilfri vätgas som produceras av stora mängder el att påverka elsystemet? Hur ser utvecklingen egentligen ut i närtid?, frågade Marie Knutsen Öy paneldeltagarna.

Användarperspektivet

Anders Fröberg, vd på Borealis och styrelseordförande för IKEM, förklarade att den största vätgasanvändningen ligger inom kemiindustrin och på olika raffinaderier som idag använder mycket vätgas för att producera diesel och bensin.

– Tittar vi framöver ser vi vätgasen som en möjliggörare för kemi- och raffindustrin för att nå hållbarhetsmål och reducera CO2-utsläpp. I framtiden finns det en rad olika områden där vätgas kan användas som ett bränsle i våra industriprocesser. I dag använder vi en fossil bränngas, sa han.

Mer vätgas behövs även för att göra bioråvara tillräckligt ren för att användas i industriprocesser.

– Vi jobbar också med kemisk återvinning av plast och där behövs vätgas för att rena strömmarna så att råvaran kan användas i våra anläggningar, sa han.

Men den stora saken som kemiindustrin tittar på nu är det som kallas CCU, det vill säga att koldioxid och vätgas används för att göra till exempel metanol. I dag finns det två projekt som tittar på det, berättar Anders Fröberg.

– Det ena är Liquid Wind som vill göra metanol i Örnsköldsvik och använda till marint bränsle. Det andra är Projekt Air där Fortum, Uniper och Perstorp tittar på att göra metanol som Perstorp i dag använder för att göra sina kemiprodukter.

Används som insatsråvara

Användningen är alltså ganska utbredd idag, men Anders Fröberg tror att användningen kommer att öka.

– Idag sker själva tillverkningen av vätgas på ett sätt som gör att man får CO2-utsläpp. Det kommer att behöva ändras, sa han.

Vätgas kommer in på ett märkligt sätt när man ska dekarbonisera flera olika industrisektorer i vitt skilda processer, förklarade Johan Sandstedt, forsknings- och affärsutvecklare på Rise.

– Men vätgasen kommer inte in som en energibärare som man ofta tänker sig, utan som en insatsråvara som ersätter fossila insatsråvaror om den är rätt producerad och inte ger koldioxidutsläpp det vill säga, sa han.

Staffan Sandblom, head of hydrogen development på Fortum, förtydligade.

– Det man vill åt är att vätgas i sig är reaktivt, så man kan använda dess kemiska egenskaper som insatsråvara för att ta bort koldioxidutsläpp. Vätgas kan till exempel användas i stället för metangas i olika processer, sa han och fortsatte:

– Det finns många industrier som inte har någon annan väg att få bort sin fossilanvändning än att gå vägen via vätgas.

Inte lösningen på allt

Även om kemiindustrin har använt vätgas länge har Sverige halkat efter andra när det gäller andra områden. I Sverige tog det fart för bara några år sedan och det var just stål- och järnindustrin med Hybrit som började driva på utvecklingen av vätgas, sa Karin Byman, enhetschef på IVA.

– Kontinenten och andra delar av världen har sett vätgas tidigare som en del av energisystemet och som en möjlighet att reglera vindkraft.

Hon vänder sig emot att vätgasen skulle vara lösningen på allt, som det ibland kan låta i debatten.

– Vätgas är bra i nischområden, men är inte den enda lösningen på våra problem. Vi måste titta på andra alternativ också, sa hon.

Producentperspektivet

Ett stort problem är att själva framställningen av vätgas kan kräva enorma mängder el framöver. Idag framställs vätgas mycket ur naturgas och sen är det restströmmar i kemiindustrin där man tar tillvara den. Det är bara ett par procent som framställs med elekrolys som spås bli kommande metod, så det mesta är i dagsläget fortfarande fossilbaserat.

– Vi pratar idag om vätgasen som möjliggörare, men dagens vätgasframställning släpper ut mycket koldioxid, sa Johan Sandstedt.

Även om vi ser en snabb utveckling i Europa så finns det nya problem för Sverige som redan har halkat efter länder som Danmark och Tyskland. Elsituationen är ju som bekant redan ansträngd.

Börjat lokalt

Den mesta vätgasproduktionen idag handlar om att företag är sin egen producent, man är alltså inte leverantör som kan vara fallet i elsystemet. Anders Fröberg tror att utvecklingen av kommer att börja med lokal produktion och där energiföretag och kemiföretag på sikt kan samarbeta med produktionen, som i exemplet Perstorp.

– Man kommer att börja producera vätgasen där den används och successivt kan det byggas ut regionalt. Men vi är inte där än, sa han och fick medhåll av övriga paneldeltagare.

– Jag tror att man ska sluta tänka i termer av vätgas och el, man måste börja se det som ett integrerat energisystem som har två komponenter som är tätt sammanlänkade, sa han.

Anders Fröberg menar att vi måste ha konkurrenskraftiga priser på el för att kunna få hit investeringar.