Så ska transportnäringen klara av elektrifieringen

Den gröna omställningen är eldriven och omfattar alla branscher i landet. I takt med att den fortsätter, ökar elbehovet från dagens elförbrukning på 134,9 TWh per år. I en scenarioanalys som Svenskt Näringsliv tagit fram kan, beroende på hur elektrifieringen utvecklas, Sveriges elbehov vara 290 TWh år 2050. Det handlar alltså om minst en fördubbling, kanske ännu mer.

En viktig kugge i omställningen är transportsektorn. Idag står transporterna på vägar och järnvägar, till sjöss och i luften för ungefär en tredjedel av landets koldioxidutsläpp. År 2045 har Sverige som mål att ha nettonollutsläpp och för transportsektorns del handlar övergången från fossila bränslen till största delen om en elektrifiering för att klara den omställningen. Men hur stort är transportsektorns elbehov och räcker elen till? Det diskuterades i dagarna på ett seminarium som anordnades av Svenskt Näringsliv där samtidigt en rapport, framtagen av Sweco, presenterades.

– Vi är på rätt väg och kommer att klara omställningen, konstaterade Bezawit Tsegai, en av rapportförfattarna.

Snabbt ökad förbrukning

Rapporten visar att en elektrifiering av transportnäringen ökar dagens förbrukning på cirka 3 TWh till 21 TWh år 2045.

– Det är i sig inget oroväckande elbehov i framtiden. Utmaningarna, för det finns ett antal sådana, ligger istället på bland annat infrastruktur, kapaciteten i elnätet och även konkurrens med andra mer energikrävande industrisatsningar, säger Nils Paul, expert på infrastruktur.

Vägtransporterna är den del som kommit längst när det gäller elektrifieringen. Främst gäller det personbilar där tillväxten är stark och i rapporten räknar Sweco med att redan 2030 kommer cirka 25 procent av alla personbilar att vara elbilar. Antalet eldrivna lätta lastbilar ökar också, om än inte i lika hög takt som personbilarna. När det gäller tunga lastbilar är utvecklingen inte lika snabb.

– Våra medlemmar är positiva till omställningen och vi är den första pusselbiten i att nå de klimatmål som är uppsatta. Problemen är laddinfrastrukturen och det faktum att elfordon är väsentligt dyrare i inköp och i nästa steg, kundernas betalningsvilja. Kundernas efterfrågan på elfordon är stor men ingen är intresserad av att betala kostnaderna. Åkeribranschen arbetar med låga marginaler och är inte så konstruerad att man kan ta den kostnadsdiffen, sa Tina Thorsell, samhällspolitisk chef på Transportföretagen.

Krävs fler laddpunkter

Åkerierna brottas också med frågan om var och när de stora fordonen ska laddas. Ett alternativ är på de platser där godset lastas och lossas. Men det kommer också att krävas möjlighet att ladda under körningen och laddpunkterna för tung trafik är inte lika utbyggd som för personbilarna.

– Överhuvudtaget har vi många små åkerier som nu ska göra stora investeringar i infrastruktur, fortsatte Tina Thorsell.

En stor energianvändare med ett stort elbehov är sjöfarten. Idag är det främst mindre fartyg, skärgårdsbåtar och vägfärjor som är elektrifierade. Även där är det infrastrukturen som bromsar utvecklingen. Många fartyg kopplar upp sig till det lokala elnätet när de ligger vid kaj, för att på så sätt skapa egen el med dieselgeneratorer ombord. Allt under förutsättning att det finns möjlighet att koppla upp sig vid just den angöringen.

– Vi tror att det finns en potential att göra det med vartenda fartyg som ligger vid kaj. Vi är på väg mot beslut att satsa på helektrifierade större fartyg. Tekniken finns redan ombord men tillgången på kraft saknas. Så det är helt avhängigt av att vi kan få någon slags åtagande från landsidan och det är där det fortfarande tar stopp, sa Fredrik Larsson, miljö- och klimatansvarig på Svensk Sjöfart.

Effektbrist

Det behövs också mycket effekt för att klara både mängd och snabbladdning. Inte sällan ligger laddstationerna på platser ute i landet där elinfrastrukturen inte är dimensionerad för effektuttag i den storleksordning som framtiden kräver.

– Vi har kapacitetsutmaningar, konstaterade Martin Olin från Energiföretagen.

Arbetet med att göra transporterna i landet fossilfria är alltså till del ett eget ansvar inom branschen men också tätt sammankopplat med utvecklingen inom omställningen i stort. Kraftnät och elsystem måsta klara de ökande påfrestningarna och kunna leverera den effekt som behövs.

Det är dock kostnader som inte transportnäringen i sig kan bära utan där faller ett ansvar på politiken att arbeta långsiktigt med de tillstånd och den infrastruktur som behövs.

– Det handlar om pengar. Omställningen går så snabbt som politiken vill och vill de ha den här snabba omställningen då behövs investeringsstöd i fordon och laddpunkter, det behövs investeringsstöd för att ansluta till kraftnäten, säger Tina Thorsell.

I det större perspektivet kommer det även att krävas investeringar för att öka produktionstakten när det gäller alternativa drivmedel tillsammans med en ökad fossilfri elproduktion både för att klara själva industriproduktionen och för att kunna producera bland annat elektrobränslen.

– Det krävs enormt mycket el och den ska vara grön, slog Fredrik Larsson fast.

När det gäller tillgången på el så är transportnäringen även i och med omställningen en av de mindre konsumenterna, men måste trots det konkurrera med de stora gröna industrisatsningar som görs, bland annat i norra Sverige:

”Det finns delar i utvecklingen där transportsektorn tydligare kan tänkas konkurrera med andra sektorer, såsom i tillgången på bioråvara och vad gäller direkt elektrifiering även i tillgång på el.”, analyserade rapportförfattarna och fick medhåll av Mattias Johansson, ansvarig för public Affairs på Volvo Cars.

– Ibland tänker vi att bilarna och bussarna och lastbilarna kommer att dra så mycket el men det är ju inte riktigt sant. Den stora delen el som behövs är ju till industrin. Vi måste höja blicken. Den springande punkten är om det kommer att produceras och levereras tillräckligt med fossilfri el, sa han

Nils Paul, expert på infrastruktur på Svenskt Näringsliv höll med och hoppas på en avdramatisering av just transportnäringens direkta elbehov i den pågående omställningen.

– Transporterna har ofta varit i fokus men nu kan vi konstatera att framtidens transporter behöver cirka 21 TWh men det utgör inte någon stor del i de resurser som omställningen behöver. Fokus måste istället ligga på utbyggnaden av infrastruktur, tillståndsgivning och ett långsiktigt agerande från politiken.