Ryktet om WTO:s död är överdrivet

Svenskt Näringsliv var på plats när Världshandelsorganisationen WTO, som brukligt varje år, öppnade sina lokaler vid Genevesjön för en veckas handelspolitiska diskussioner, paneler, forum och mingel inom konferensen Public Forum. Årets tema var ”Reglobalization: better trade for a better world”. Bakom denna något vaga rubrik gömde sig ämnen som hur handelspolitiken kan stödja den gröna omställningen, hur AI kan minska olika slags risker i handeln och hur geopolitiken påverkar handelsrelationerna.

Deltog gjorde 4 400 personer från hela världen – politiker, diplomater, akademiker och NGOs och representanter för näringslivet. 640 talare var med i sammanlagt 138 sessioner på en mängd teman med kopplingar till handelspolitiken. Det kan tyckas naturligt att näringslivet är välrepresenterat i ett forum som diskuterar olika sätt att reglera näringslivets verksamhet, men så har det inte alltid varit. Det relativt stora intresset från en hel palett av branscher, där även flera svenska företag deltog, visar att ryktet om WTO:s död förefaller förhastat.

Vilka var våra viktigaste take-aways? Den första är kanske just att WTO faktiskt fortfarande levererar, och då inte bara i form av förmågan att sammankalla en årlig gigantisk konferens. Det är sant att rollen som ”domstol” i handelspolitiska tvister är satt ur spel och att rollen som framgångsrik arena för nya handelsliberaliseringar i traditionell form inte fungerar. Men annat fungerar faktiskt.

Dels fungerar det vardagliga arbetet i WTO:s olika kommittéer, ett arbete som bidrar till att undanröja mängder av handelshinder. Det har uppskattats, under förra decenniet, att EU-export till ett värde av 80 miljarder euro påverkades av undanröjda handelshinder, enbart på grund av arbetet i kommittén för tekniska handelshinder. Och det händer helt utanför strålkastarnas ljus, men det besparar företagen mängder av arbete och onödiga kostnader. Återkommande under konferensen var att många betonade WTO:s roll som diskussionsforum, bland annat när länder tar fram nya lagstiftningsförslag som kan bli handelshinder.

Ytterligare en take-away är den generellt mycket positiva inställningen till den gröna omställningen, och viljan – inte minst från näringslivet, att WTO bidrar till en mer samordnad omställning, istället för att länder utvecklar sina egna gröna modeller. I det sammanhanget kan vi notera att delar av EU:s Green Deal är impopulär. Kommer du från ett utvecklingsland och känner att dina exportmöjligheter till EU kommer minskas på grund av ”klimattullarna” CBAM eller avskogningsförordningen så är WTO Public Forum ett utmärkt tillfälle att framföra klagomålen på.

Något annat som var tydligt under konferensen är att det händer en hel del på tjänstehandelsfronten. Medan varuhandeln inte växer längre så syns inte samma stagnation inom tjänstehandeln. Varuhandeln föll med 3 procent 2023 medan tjänstehandeln istället ökade med 8 procent. Tjänstehandeln understöds av en hel rad nya WTO-avtal som förhandlats fram på senaste tiden. Det finns nu ett färdigt e-handelsavtal, ett avtal för att minska onödig byråkrati vid tjänstehandel och ett avtal för att underlätta utländska direktinvesteringar i utvecklingsländer. Avtalen sätter viktiga normer för hur stater bör agera för att underlätta handel och investeringar och för att inte skapa handelshinder. På en punkt är det mycket konkret: e-handelsavtalet förbjuder införande av tullar på elektroniska transaktioner, något som länge varit näringslivets viktigaste krav inom WTO. Å andra sidan är inte alla länder (ännu) med i dessa avtal. Anmärkningsvärt är att USA valde att hoppa av e-handelsavtalet i slutet av förhandlingarna.

Generellt håller USA en låg profil och ägnar sig närmast mest åt att observera arbetet i WTO. Kina är däremot överlag en konstruktiv spelare inom WTO, som aktivt bidrar till arbetet och som deltar i alla sammanhang möjligt. Kina är också (likt EU) med i den tillfälliga lösning som satts samman i väntan på att WTO:s egentliga tvistlösningssystem ska återaktiveras. Kinas agerande är egentligen inte något konstigt, eftersom Kina har vunnit enormt på de handelsmöjligheter medlemskapet i WTO skapat för landets exportindustri, medan det i USA finns en ganska utbredd (men felaktig) bild av att landet förlorat på handelsliberaliseringar. En bild som för övrigt delas av många andra länder, vilket förklarar varför forumets kanske vanligaste fras var ”trade has to be inclusive”.

Så vi har ett WTO, som rullar på, men med allt mer fokus på det digitala, på tjänster, med Kina vid rodret, USA passiva utanför och EU aktiva men delvis misstrodda. Vad leder det oss sammantaget?

Intressant nog så var amerikanska näringslivet och akademin välrepresenterat, även om deras regering ligger lågt, och från en del håll framfördes åsikten att WTO skulle gå vidare utan USA. Exempelvis föreslogs att EU och Kina tar på sig ledartröjan för att ta fram klimatlösningar inom WTO, bjuder in villiga länder att delta men inte inväntar ett USA som verkar nöja sig med att stå vid sidlinjen. ”Om det som förhandlas fram blir tillräckligt bra, så ansluter sig troligen USA senare” hävdade vissa.

En sådan pragmatisk hållning att, med handelssystemet som grund, bidra till den gröna omställningen skulle vara välkommen i en värld med allt större geopolitiska konflikter. Men skulle WTO kunna isoleras från konflikterna utanför? Det kan vi inte veta, däremot kan man önska att en del av det konstruktiva som sker inom WTO smittade av sig på världen utanför WTO. Och att USA vaknade ur sin dvala…