Vinstdelning är en aktuell fråga när det går bra för många företag, men förväxlas ofta med resultatlön. Vinstdelning beslutas av företagets aktieägare på årsstämman. Resultatlön är en rörlig löneform som beror på resultatet av arbetet.
Många företag går bra nu, men det finns också många företag som inte gör det. Uppgifter från kreditupplysningsföretaget UC visade nyligen att av Sveriges 139 000 aktiebolag gick vart fjärde företag med förlust år 2005. Enligt arbetsgivarna i Teknikföretagen arbetar var tredje anställd i teknikföretag i ett företag som visar förlust eller har ett rörelseresultat som är lägre än 2,5 procent.
Ett företag letar alltid efter möjligheter att bli effektivare genom att öka produktiviteten. Bland de stora företagen är det vanligt med någon form av system med rörlig ersättning till de anställda. Trots liknande syften finns det avgörande skillnader mellan olika system. Den viktigaste skiljelinjen går mellan:
Gemensamt för systemen är att de måste beslutas i företagen. Det finns kollektivavtal som är anpassade för rörliga lönesystem, men besluten om sådana system måste alltid tas i det enskilda, berörda företaget.
Beslut som rör system för hur företagets vinst ska disponeras kan enligt Aktiebolagslagen bara fattas av årsstämman, det organ där företagets aktieägare beslutar om företaget. Sådana frågor kan alltså inte skötas av arbetsmarknadens parter. Vinstdelningssystem är mindre vanliga än resultatlönesystem. Vinstdelning handlar ju om hur aktieägarna vill förfoga över företagets tillgängliga disponibla medel. Vinstdelningssystemen fungerar ofta så att alla anställda får ett visst belopp beroende på företagets vinst. Pengarna kan förvaltas av en stiftelse för den enskilde anställdes räkning. De kan sedan tas ut efter en viss tid eller vid pension.
Under förutsättning att de fasta lönerna har en jämn utveckling kan system för vinstdelning och resultatlön bidra till att företagets kostnader blir flexibla. Kopplingen mellan de anställdas insatser och företagets resultat på kort sikt och utveckling på lång sikt kan också bli tydlig.
Kjell Frykhammar
Ekonomifakta
Arbetsgivarfrågor