Näringslivet banar väg för ett starkt försvar

Läget i omvärlden är osäkert och bekymmersamt, och det har förändrats snabbt både i vårt närområde och globalt. För att öka motståndskraften och säkerheten hos företagen och i samhället i stort behövs det ett mer aktivt samarbete och kunskapsutbyte. Det diskuterades under ett seminarium som Svenskt Näringslivs säkerhetsdelegation i region Väst arrangerade på Ringhals i förra veckan.

Över 100 personer från företag och myndigheter hade kommit för att få veta mer om hur de kan rusta sina verksamheter för att kunna klara samma situation som Ukraina har varit i under snart tre år.

När vi ser på de säkerhetsutmaningar som vi står inför idag, klimatförändringar, ökade geopolitiska spänningar och ett förändrat säkerhetsläge i Europa, är det tydligt att beredskap och totalförsvar inte bara är statens utmaning.

Det bygger på att hela samhället kan ställa om för att skydda och försvara landet, konstaterade förre rikspolischefen Anders Thornberg som nu är landshövding i Halland.

– Det ställer krav och kräver engagemang av oss alla, inte bara på offentlig sektor och på säkerhetssektorer utan också på näringslivet som är en central del av Sveriges försvarsförmåga och säkerhet.

Bygger motståndskraft

Samhällets uppgift är att säkerställa att vi kan stå emot och hantera kriser oavsett om de är naturliga eller skapade av mänskliga faktorer, konstaterar han. Och för att stärka beredskapen behövs det en infrastruktur för att samarbeta effektivt mellan det offentliga och det privata, mellan olika sektorer och över landsgränserna.

– Vi ska inte bara möta militära hot utan även klimatrelaterade risker, cyberhot och andra former av hybridangrepp. Här är näringslivets engagemang och förmågor helt avgörande, säger Anders Thornberg.

Den civila försvarsplikten, som är en del av totalförsvarsplikten där även värnplikt och allmän tjänsteplikt ingår, innebär att alla mellan 16 och 70 år som är medborgare i Sverige kan bli krigsplacerade för att göra samhällstjänst inom olika områden.

Runt om i landet arbetas det för att identifiera sårbarheter, ta fram strategier och samordna krisplaner. Samarbetet med näringslivet är en central del för att stärka Sveriges motståndskraft i både kris och krig.

– Det är ni på företagen som har resurser, expertis och kapacitet som är avgörande för att samhället ska kunna fungera även under påfrestningar. Därför jobbar vi aktivt för att involvera företag i beredskapsplaneringen.

Allt kan inte prioriteras

Enligt Johan Sjöberg, ansvarig säkerhets- och försvarspolitik, har attackerna och hoten mot svenska företag ökat kraftigt sedan hösten 2022. Under förra året drabbades var tredje företag av en cyberattack i en omfattning som hade en direkt påverkan på verksamhetens förmåga att återhämta sig.

– Det finns ingen sektor som inte domineras av privata leverantörer, producenter eller genomförare, och det måste tas med i beräkningen när vi ser vad som sker i samhället.

För att dimensionera de hot, problem och utmaningar som Sverige ytterst står inför är det viktigt att ha kriget i Ukraina som utgångspunkt, menar han. Förutom de över 1300 attacker som har ägt rum på hälso- och sjukvårdssystemen har 400–450 attacker har skett på företag. Kriget har kostat den ukrainska industrin omkring 115 miljarder svenska kronor, lågt räknat.

Jämfört med hur det var för 30–40 år sedan spelar företagen en betydligt större roll när det handlar om Sveriges säkerhet och försvar. Privata företag står idag för 80–85 procent av BNP och där arbetar 70 procent av den totala arbetskraften.

Det gör att det är centralt vid planeringen av totalförsvaret och försörjningsberedskapen att få till en övergripande prioritering som slår fast vilka verksamheter som är totalförsvarsviktiga, konstaterar Johan Sjöberg.

All samhällsviktig verksamhet kommer vid höjd beredskap och krig inte kunna prioriteras. Det handlar i stället om att verksamheter som är viktiga för Sveriges överlevnad måste komma i första hand. Därefter kommer andra sektorer och vad de måste kunna leverera på alla konfliktnivåer.

Företag kan också göra mycket på egen hand, och planera för krig, även om ingen vill tro att det kommer att ske.

Vad skulle göra störst skada? Vad gör vi om systemet inte funkar? Vad gör vi om banomsorg eller kollektivtrafik inte fungerar och våra anställda inte kan komma till jobbet? Vad gör vi om elen försvinner eller om det inte finns mat eller drivmedel att få tag på? Därutöver är försörjningskedjor och underleverantörer akilleshälen i alla sårbarhetssystem, konstaterar han.

– Alla företag bör fundera på de här frågorna. Det handlar om att stresstesta sitt företags förmåga att hantera en sådan situation och se vad utfallet blir. Till det behöver en risk- och sårbarhetsanalys som identifierar riskerna göras följt av en kontinuitetsplanering som också tar höjd för en beredskapsplanering.

Ett alternativ är att fundera på verksamhetens förmåga att ställa om sin produktion. Under pandemin blev detta en realitet för en del företag som började tillverka eller leverera något annat i stället. För att möjliggöra detta måste dock planering ske i förtid och regler och tillståndsprocesser förenklas och underlätta för företagen.

– Här jobbar Svenskt Näringsliv med myndigheter och regeringen för att skapa förutsättningar och underlätta för företagen men takten måste öka, säger Johan Sjöberg.