Arbetslösheten roten till ekonomisk ojämlikhet

På ett webbinarium hos Svenskt Näringsliv diskuterades ekonomisk ojämlikhet och vilken effekt ojämlikhet har på ekonomisk utveckling.

Mikael Sandström, ek dr knuten till samhällsekonomiska avdelningen på Svenskt Näringsliv, inleder med att reda ut vad olika mått på ekonomisk ojämlikhet innefattar. Det vanligaste måttet, ginikoefficient, beskriver Mikael Sandström som ett bra mått som sammanfattar något väldigt komplicerat i bara en siffra. Om ginikoefficienten är 0 har alla i ett land exakt samma inkomst, men om en person skulle ha alla inkomster så skulle ginikoefficienten vara 1.

Men frågan om ekonomisk ojämlikhet är bra eller dålig för ett lands utveckling är komplicerad.

– Det går inte att säga vilken grad av ekonomisk jämlikhet som är bäst för alla länder. Det finns många aspekter att ta med här, hur utvecklad är ekonomin vi undersöker? Hur blev de rika så rika? Handlar det om entreprenörskap eller korruption? Statistiken om det här kräver fördjupningen, säger Mikael Sandström.

Att frågan är så komplex gör det svårt att förlita sig på ett visst mått.

– Tittar man på krisen i Grekland så sjönk ginikoefficienten något, det blev alltså mer jämlikt. Men om man tittar på vad som egentligen hände så blev hela Grekland mycket fattigare. Snittinkomsten föll med 40 procent vilket gjorde att även fattigdomsgränsen föll med 40 procent, vilket fick andelen fattiga att minska. Men i absolut fattigdom såg man en ökning på säkert 200 procent under åren 2007–2014, konstaterar Mikael Sandström.

Ett vanligt konstaterande i debatten är att Sverige har blivit mycket mer ojämlikt sedan 1970-talet. Men Mikael Sandström anser att vi måste titta närmare på hur det såg ut i Sverige under 70-talet.

– Vi hade en väldigt extrem politik under 70-talet. Den politiken förändrades sedan eftersom den inte fungerade. Man får ofta hör att ojämlikheten ökar snabbare i Sverige jämfört med andra länder, men då ska man komma ihåg att vi låg på en extremt låg nivå. Det som hände på 80-talet var en bred standardhöjning för alla befolkningsgrupper.

Men Sandström anser inte att den ekonomiska ojämlikheten i Sverige är problemfri.

– Bland de som är arbetslösa lever 21 procent i det som kallas materiell och social fattigdom. Bland utrikes födda lever 11 procent i materiell och social fattigdom. Samtidigt är andelen materiellt fattiga i Sverige lägst i EU. Vi skulle behöva ha en mer nyanserad debatt om inkomstskillnader, det är viktigt att förstå att flera olika bilder kan vara sanna samtidigt. Vi har haft en ökad inkomstspridning sedan 90-talet med vissa mått mätt, samtidigt är vi bland världens mest jämlika.

En av faktorerna som saknas i måtten på jämlikhet är invandringen. Invandringen till Sverige har fördubblats sedan sekelskiftet, enligt Sandström skulle man kunna säga att det automatiskt leder till ökad ojämlikhet.

– Vi måste fundera på vilket typ av inkomstskillnader som är farliga. Jag tror inte att Sveriges problem är att vi har för många miljardärer i förhållande till befolkningen. Det stora problemet är att vi har en växande etnifierad underklass. En halv miljon människor bor i utsatta områden, och en kvarts miljon bor i särskilt utsatta områden. De fattigaste i Sverige är de som flyttat hit, det är ett problem att de inte kommer ikapp resten av befolkningen. Det här problemet går inte att lösa med fastighetsskatt, här behövs en strikt arbetslinje.

Johan Fall, chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv, har också tittat på den ekonomiska fördelningen i Sverige, bland annat på hur skattepengarna distribueras.

– För de skatter som man kan undersöka på individnivå ser man att de med högst inkomst betalar väsentligt mer skatt än de med lägst inkomster. Tittar man på hur skatterna användes så ser man att det är de med lägst inkomst som får störst del av välfärdstjänsterna. Om detta skulle räknas med hade vår ginikoefficient sjunkit, säger Johan Fall.

Fall konstaterar att det finns två rapporter som vissa debattörer ofta refererar till i diskussionen om ekonomisk ojämlikhet. Enligt rapporterna OECD (Cingano, 2014) och IMF (Ostry, Berg & Tsangarides, 2014) skulle ökade ojämlikheter leda till försvagad tillväxt. Och omfördelningar skulle leda till minskade ojämlikheter.

– Det här är enskilda författare som ger sina uppfattningar, de ska inte tolkas som officiella uppfattningar från de här organisationerna. Författarna skriver dessutom att det här är svår materia, att det finns knapphändig och delvis opålitlig data. Det finns flera andra studier som drar helt andra slutsatser, det är väldigt komplicerat att reda ut vad som påverkar vad.

Johan Fall understryker att det inte finns enkla svar och att analysen behöver ta hänsyn till många omständigheter. Det spelar roll vilka tidsperioder och länder som jämförs, exempelvis hade forna kommunistländer stora problem med grundläggande demokratiska brister och såväl skev fördelning som svag ekonomisk utveckling. Johan Fall har tagit del av en omfattande studie från forskningsinstitutet IFO som undersöker data från åren 1970–2010 i 110 länder för att se hur ojämlikhet påverkar tillväxt i de olika länderna.

– Studien kommer fram till att länder med låg ekonomisk utveckling får en ekonomisk inbromsning vid ökad ojämlikhet. Men rikare länder får en motsatt effekt när den ekonomiska ojämlikheten ökar. Det här kan ha fler orsaker, bland annat kan fattiga länder ha stora problem med korruption medan rikare länder kan ha skapat mer incitament för arbete och företagande så att tillväxtförmågan stärkts samtidigt som inkomstspridningen ökat.

Magnus Henrekson, professor Institutet för Näringslivsforskning, menar att Sveriges ekonomiska ojämlikhet i princip ligger på samma nivå som 1970, men att väldigt mycket har hänt sedan dess.

– Om man tittar på hur Sverige låg till 1995, reallönerna hade legat still i 20 år och det rådde massarbetslöshet. Inga nya företag växte sig stora och vi hade ett stort underskott i statens finanser. Sedan dess har en mängd reformer genomförts. Alla som har avtalsenliga löner i Sverige har fått bättre reallön, för den breda medklassen har reallönen ökat med 60–70 procent. Så har utvecklingen inte sett ut i exempelvis USA. 1980 lönade det sig inte att starta företag då skatten på företagsägande låg över 100 procent. Sedan dess har 250 000 jobb försvunnit.

Henrekson konstaterar att Sverige hade den högsta sysselsättningen i EU innan corona slog till, trots att det kommit 1.2 miljoner människor till Sverige under de senaste 10 åren.

– Vi har klarat att ge dem som står utanför en inkomstnivå så att den absoluta fattigdomen här är i princip lägst i hela EU. Att vi fick en så annorlunda utveckling jämfört med många andra länder trots att ojämlikheten ökat så lite är att det har blivit lönsamt att arbeta och att driva företag i Sverige. Oavsett om man är höger eller vänster idag så oroar man sig över ökad ojämlikhet, någon måste säga att läget var katastrofalt för 25 år sedan, vi kan inte rulla tillbaka de här reformerna.

Pandemin kan enligt Magnus Henrekson leda till att det blir mindre lönsamt att arbeta i Sverige.

– Covid-19 har lett till höjd a-kassa, avskaffad karensdag och andra reformer som gör det mindre lönsamt att jobba. Det är otroligt viktigt att utvecklingen inte fortsätter ditåt. 20 000 kronor från staten jämfört med samma summa efter skatt för ett jobb går inte att jämföra. Det ena ger självrespekt. Barn som växer upp med föräldrar som inte arbetar får det nästan alltid sämre jämfört med barn vars föräldrar arbetar. Nu går det inte att ta in mer i skatt för att skapa jobb, då minskar lönsamheten i att jobba och att driva företag.

Alla medverkande på webbinariet verkar vara överens om att det är arbetslösheten som är problemet med ojämlikheten och det nu krävs reformer för att skapa fler jobb. Mikael Sandström nämner jobbskatteavdraget som en reform som satte fler personer i arbete.

– Jobbskatteavdraget är knepigt, men brutto kan man nog ändå säga att det ledde till en liten ökning i ginikoefficienten, men framförallt ledde det till höjda inkomster för låginkomsttagare och skapade fler jobb. Att få in fler personer från arbetslöshet i arbete har en utjämnande effekt. Arbetslösheten är drivkraften bakom de stora inkomstskillnaderna, säger Mikael Sandström.

Johan Fall pekar på hur en reform som RUT-avdraget fått flera effekter på såväl inkomstfördelning som sysselsättning.

– Förmodligen är det en viss övervikt på hushåll i medel- och höginkomstgrupper som nyttjat möjligheten till RUT-avdrag. Samtidigt har en ny sektor växt fram som tillfört många nya jobb på arbetsmarknaden. Kartläggningar har visat att en väldigt stor andel av de jobb som skapats i RUT-branschen gått till personer som tidigare varit arbetslösa. Därmed har reformen varit viktig för att förbättra förutsättningarna för svaga grupper i samhället, säger Johan Fall.