Sänkt värnskatt en bra affär för Sverige

Analysen bygger på data från SCB:s inkomst- och taxeringsregister och avser hela befolkningen i åldersspannet 20–64 år. Vi jämför förändringen i skattebasen för inkomstskikt som tidigare var föremål för värnskatt med de inkomstskikt som ligger strax under. Studieperioden sträcker sig från fem år före reformen till tre år efter.

Analysen visar att skattebaserna utvecklades relativt jämnt fram till reformen, vilket var väntat eftersom de då inte påverkades av några marginalskatteförändringar. Efter reformen ökade emellertid skattebasen snabbare i gruppen som tidigare träffades av värnskatten. Denna ökning var så betydande att reformen, redan efter tre år, genererade dubbelt så mycket skatteintäkter som om skattebasen hade varit oförändrad. Med andra ord visar resultaten en självfinansieringsgrad på hela 200 procent.

Utvärderingen är ytterligare en bekräftelse på att avskaffandet av värnskatten var ett steg i rätt riktning för att nå ett mer effektivt skattesystem, men vi kan samtidigt konstatera att reformen knappast kan utgöra en slutpunkt. Sverige har alltjämt de näst högsta marginalskatterna inom OECD och stora samhällsekonomiska vinster finns att hämta om de kan tas ner till mer konkurrenskraftiga nivåer.

Närmast till hands vore att slopa avtrappningen av jobbskatteavdraget. Dess konsekvenser för välståndsskapandet är väldokumenterat skadliga och utvärderingar från både Finanspolitiska rådet, IFAU och Riksrevisionen har visat att även en sådan reform skulle kunna ske med full självfinansiering eller mer därtill.

Att sänkta marginalskatter vore till gagn för ekonomin är alltså ingen banbrytande slutsats. Talrika studier har genom åren visat att höga marginalskatter hämmar den ekonomiska tillväxten samtidigt som de är ineffektiva verktyg för att dra in intäkter till det offentliga. Det är därför ingen slump att senare tids förslag till större skattereformer, bland annat de från Klas Eklund (ESO) och Åsa Hansson (SNS), alla innehållit förslag i den riktningen.

Den avgörande insikten från forskningen är att lägre marginalskatter leder till växande skattebaser. Skälet är att den lägre skatten uppmuntrar till fler arbetade timmar och högre produktivitet, samtidigt som förekomsten av improduktiv skatteplanering minskar. På längre sikt kommer även andra faktorer att verka i samma riktning, exempelvis genom att det blir mer attraktivt att vidareutbilda sig eller flytta för att ta ett nytt jobb. De växande skattebaserna innebär i sin tur ökade intäkter från moms, arbetsgivaravgifter och kommunalskatt.

I stället för att framhärda med ineffektiva och skadliga skatter behöver Sverige nu växla upp. Förra året krympte svensk ekonomi och EU-kommissionens prognos för i år parkerar oss i bottenskiktet inom EU. Samtidigt känner alla till att utmaningarna framöver är betydande, både på grund av det instabila omvärldsläget och klimatomställningen. För ett land som redan har mycket höga skatter ställs särskilt höga krav på att skattesystemet är effektivt och medför så få negativa konsekvenser som möjligt. Om vi ska klara klimatomställningen, finansieringen till försvaret och investeringarna i energi och infrastruktur behöver Sveriges ekonomiska välstånd växa.

Värnskatten tilläts orsaka skada för svensk ekonomi i 25 år innan den försvann. Avtrappningen av jobbskatteavdraget, som i praktiken fungerar som en ny värnskatt, har än så länge bara funnits sedan 2016. Det är viktigt att den tiden inte förlängs mer än nödvändigt. Regeringen bör därför komplettera den redan aviserade och välkomna förstärkningen av jobbskatteavdraget med ett avskaffande av avtrappningen. Några beredningstekniska hinder för detta finns inte eftersom just ett sådant förslag remitterades redan förra våren. Det är nu hög tid att ta till sig lärdomarna från värnskatten och släppa på onödiga bromsar i ekonomin.

Läs debattartikeln i SvD.