Sverige står inför ett stort behov av samhällsutvecklande forskning och kompetens för att klara elektrifieringen, skriver Emil Görnerup, forsknings- och innovationspolitisk expert.
I princip alla samhällssektorer i Sverige är på väg att elektrifieras. Utvecklingen går att jämföra med den industriella revolutionen 1800–1850 då energiförbrukningen fördubblades i Västeuropa. Det sätter perspektiv på den förändring vi nu står inför och där universitet och högskolor har en nyckelroll. Behovet av samhällsutvecklande forskning och kompetens är akut.
Regeringen har aviserat att man kommer att möta upp utvecklingen genom reformer som stärker profileringen av lärosätena mot det omgivande samhällets behov. Det är välkommet och motiverat inte bara av det externa trycket. Svensk forskning har även kvalitetsmässigt hamnat på efterkälken jämfört med många andra länder.
Inför en prestationsbaserad resurstilldelning av en del av de direkta anslagen till lärosätena som premierar såväl relevans som excellens.
Demokratier kan hantera och balansera målkonflikter. Akademisk frihet, prioritering av begränsade resurser och akuta behov av samhällsutvecklande forskning av högre kvalitet behöver balanseras mot varandra. En diskussion om hur vi gör det är välkommen.
Svenskt Näringsliv vill inte se en politiskt motiverad detaljstyrning av lärosätena. Men vi tror inte heller på helt fria anslag eftersom akademin saknar kapacitet till en tillräcklig kraftsamling och förmåga att möta samhällets behov.
Vi föreslår därför en medelväg: Inför en prestationsbaserad resurstilldelning av en del av de direkta anslagen till lärosätena som premierar såväl relevans som excellens. Då kommer lärosätena själva att få prioritera och profilera sin verksamhet samtidigt som drivkrafterna att bidra till samhällets behov av kunskap och kompetens stärks. Flera framgångsrika länder har redan ett liknande system, bland annat Storbritannien, Europas främsta forskningsnation.
Forskningspolitiken är det ett mycket underreformerat område där inte mycket har hänt de senaste 20 åren.
Forskningspolitiken är det ett mycket underreformerat område där inte mycket har hänt de senaste 20 åren. Höstens forskningsproposition kommer därför att bli den viktigaste på mycket länge. Näringslivet investerar idag 150 miljarder kronor om året i forskning och utveckling. Det kan inte ses som en skänk från ovan utan förutsätter ett gott företagsklimat samt högskolor och universitet av hög kvalitet och relevans. Vi kan inte slå oss till ro.
Det kommer att krävas satsningar för att möta upp behovet av nya tekniska lösningar inom AI, energi och klimatomställning. Det kommer också att krävas satsningar på mer spetsforskning inom humaniora. Omställningen är inte enbart teknisk utan även mänsklig. Den påverkar våra samhällen i grunden.
Sverige måste mäta sig med de bästa. Ett nytt långsiktigt forskningspolitiskt mål i bred politisk samsyn bör fastställas om ökade FoU-investeringar motsvarande en procent av BNP på 10 år. Två tredjedelar av ökningen bör ske i näringslivet. Det går här att hämta inspiration från de mycket ambitiösa satsningar på FoU som nu sker i Finland med ett lagstadgat mål om kraftigt ökade FoU-investeringar över åtta år.
Satsningar på forskning och utveckling har varit Sveriges historiska styrka. Det måste också bli vår framtida styrka.
Forskning och innovation